Lisas 5:e och sista läslogg - Du sköna nya värld
Jag tror att vändpunkten i den här boken var när Vildens mamma dör. Jag tror att Vilden redan hade börjat känna sig obekväm med situationen i den sköna nya världen, men när hans kära mamma dog, och han såg hur hon blev behandlad av barnen på sjukhuset, så bara släpptes allt löst och han blev alldeles… vild? Haha.
Upplösningen: Bernard och Helmholtz åker till en ö, och Vilden flyttar till en fyr. Vilden plågar gärna sig själv, och jag tror att han kommer fram till att det är bättre att vara olycklig, att liksom känna något, än att vara sådär platt och stillsamt lycklig. På slutet så händer något mycket dramatiskt, *spoiler alert* och Vilden tar livet av sig. Ska jag vara 100% ärlig, så läste jag inte de sista sidorna jättenoga, så jag är heller inte helt säker på meningen med detta, men jag tror att han kanske inte orkade leva i den platta nya världen. Eller bara ville vara ensam, eller med sin mamma.
Likheterna med Du sköna nya värld och världen vi lever i idag är flera, men jag tänkte mest på två stycken. Det första är det motbjudande faktum att människorna redan som foster blir manipulerade att passa in i en viss samhällsklass, att se ut på ett visst sätt och ha vissa egenskaper. Men det läskiga är att allt fler utför selektiva aborter, d.v.s. gör abort p.g.a. speciella egenskaper, gener eller missbildningar. Några anser att vi bör manipulera bort ”brister” på människor, t.ex. den här filosofiprofessorn: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/30/gen.html.
Visst, det är inte fullt så extremt eller organiserat som i Du sköna nya värld, men vi är en bit på vägen.Den andra saken var en ganska liten sak, nämligen att alla blir så himla äcklade och förskräckta när de ser Linda, som är fet och finnig. Henne vill de inte kolla på! Hon är ju ful! Då tänkte jag på alla TV-serier och filmer som finns, och hur sällan det är feta/det som vi anser vara fula människor med, och ännu mer sällan, om inte aldrig, är dessa ovanliga karaktärer huvudpersoner. Eller jo, föresten, jag har sett en. Men den handlade liksom om att hon var ful, och på slutet fick hon en make over och blev – såklart - snygg.
Överlag så tyckte jag boken bitvis var ganska seg, men jag är glad att jag verkligen läste igenom allt för det var värt det.
Lisas 4:e läslogg - Du sköna nya värld
Konflikterna i den här boken tycker jag är flera. Att Bernard inte passar in i samhället. Att Bernard är kär i Lenina, som är helt annorlunda från honom. Men kanske framförallt att det är meningen att det ska vara en värld där alla är lyckliga, men att ingen riktigt är det ändå. För hur vet man om man är lycklig om man aldrig vetat något annat? När folket i den sköna nya världen pratar så låter det liksom falskt och ytligt. T.ex ska alltid någon flika in små "visdomsord" och kalla varandra Kära du o.sv. till exempel lämnar Fanny och Lenina omklädningsrummet såhär:
"Soma förtära är bättre än svära! De gick skrattandes iväg." Eller när Fanny pratar med Henry, hennes dejt för kvällen "Åh, det påminner mig om, att Fanny Crowe vill veta, var du hittat det där förtjusande patronbältet av grön marokängsurrogat, du givit mig."
I den sköna nya världen betyder, egentligen, ingen någonting, om man kan säga så. Direktören på Bernards arbets plats uttrycker tydligt "...och vad är en individ, när allt kommer omkring? Med en svepande rörelse visade han på raderna av mikroskop, provrören och inkubatorerna. Med allra största lätthet kan vi göra en ny - så många vi vill"
Som invånarna ofta påpekar; "Varje människa tillhör alla andra."
Det är så viktigt att passa in och vara samhället till lags att man liksom inte tänker själv. När Bernard och Vilden/John besöker skolan (där rektorn förfärat fnyser på Johns fråga om de har skakespeare, här uppmuntrar vi inte våra ungdomar att hänge sig åt några nöjen i ensamhet!) t.ex. så går de in på en lektion där de pratar om reservaten. När Vilden/John får se en bild av sin gamla gud så börjar han be, och alla börjar skratta. När han frågar varför de skrattar svarar rektorn något i stil med "Varför vi skrattar? Varför? För att det är så roligt!" Ungefär samma sak händer när han kallar direktören sin far.
Vad är det egentligen som är så kul?
Nu när jag pratar om Vilden/John måste jag bara påpeka en sak om honom. Gradvis från att han lämnar naturreservatet kallas han allt mindre John, och allt mer Vilden. Folket i London tycker han är så annorlunda att han inte ens får behålla sitt namn, jag tror dom vill ha honom lite på avstånd eftersom han inte är som dom. Han är lite som ett cirkusdjur man kan betrakta och diskutera, tycker dom. En sak som jag tycker är lite intressant är att man själv tillslut börjar tänka på honom som Vilden. Lite läskigt.
Lisas 3:e läslogg - Du sköna nya värld
"De intog sina platser i planet och begav sig iväg. Tio minuter därefter passerade de gränsen, som skilde civilisationen från barbariet. Upp och ner, tvärs över salt- eller sandöknar, över skogar och ned i det violetta djupet av kanjoner, över klippor och spetsar och flattoppade mesas gick stängslet i en oemotståndligt rak linje, den geometriska symbolen för den triumferande mänskliga viljan." Det är inte en överdrivet dåligt "vanlig" miljöbeskrivning, men jag hade liksom förväntat mig något mer. Men när jag läste den en andra gång så fick man liksom en känsla för hur det verkligen är att sitta i den där guppande helikoptern och se ner på landskapet, man känner liksom igen sig.
I den första läsloggen skrev jag om hur trött och förvirrad jag blev av första kapitlet, men nu tänker jag att det var nog också en slags miljöbeskrivning, det var snurrigt, men jag fick ändå en bild av ett komplicerat högteknologiskt center med massa maskiner och vetenskapsmän och hur det var där inne.
En sak som jag undrar över är vad det betyder när det står §1 och §2 i början av ett stycke. Jag tror det betyder typ första delen och andra delen, men jag förstår liksom inte varför.
Bernard fortsätter sticka ut från den sköna nya världen, och jag undrar om anledningen till att han är annorlunda kanske är att han är född, och inte kläckt.
Lisas 2:a läslogg - Du sköna nya värld
Mitt första intryck av Lenina var att hon bara var en obetydlig sköterska, då hon kommer in mitt i rundvisningen och ger någon slags spruta till ett foster, mitt andra intryck var att hon stod ut från mängden och var lite trotsig. Till exempel så när hon står i omklädningsrummet med Fanny så står hon upp för att hon bara "haft" Henry de senaste fyra månaderna och inte förstår vad som är fel med det (I den sköna nya världen betraktas det som väldigt konstigt att bara vara ihop med en enda person samtidigt). Ändå så blir jag lite osäker på var man har Lenina, för Fanny lyckas ändå övertala Lenina att gå ut med någon annan, plus att hon väljer Bernard Marx som har ett dåligt rykte. Kanske tycker Lenina tvärt emot den nya världens värderingar men är så starkt uppfostrad och skapad att hon inte kan uttrycka det riktigt.
Bernard Marx är en liten och osäker människa. Trots att han är en "alfa" så är han väldigt liten för sin storlek, och känner sig därför obekväm med att ge de lägre kasten order. Det förklaras att eftersom han blir behandlad som en utböling, beter han sig som en sådan, vilket får fördommarna mot honom att växa sig starkare, det är liksom en ond spiral (som man kan känna igen från vårat samhälle idag) och man vill bara hjälpa honom. När det står saker som "Därav, kom det sig, att de kvinnor, som han friade till, skrattade åt honom, och att hans gelikar bland männen utsatte honom för handgripliga skämt." tycker man väldigt synd om Bernard.
Boken är i alla fall bättre nu när det börjar hända saker, men jag har inte fastnat helt än!
Lisas 1:a läslogg - Du sköna nya värld
Jag antar att det är meningen att man ska bli förvirrad, kanske lite fascinerad och få framtidskänsla, men ärligt talat förstod jag inte jätte mycket/orkade inte hänga med.
Andra kapitlet blir, enligt mig, mycket bättre. Där får man se hur de färdig "kläckta" ungarna uppfostras och manipuleras att bli det som passar den samhällsklass de blir utsedda till. Det är fascinerande att se, och det känns faktiskt inte alls otrovärdigt. Speciellt en scen, där ett antal barn är tillsamans i ett rum fullt med blommor och böcker. Till en början är barnen nyfikna och glada, men efter en omgång med elektriska stötar blir de fientligt inställda till böckerna. Denna scen berörde mig eftersom den påminnde väldigt mycket om en obehaglig dokumentär jag såg för ett tag sedan. Dokumentären handlade om en rad expriment på 1920-talet om rädsla, som gjordes på en liten bebis som hette Alfred. De visade Alfred olika föremål, t.ex. en kanin, först lekte Alfred med kaninen och var hur glad som helst, men efter att de slagit med en hammare mot ett metallrör bakom Alfreds rygg varje gång han rörde kaninen började han gradvis rygga tillbaka och bli rädd för kaninen. Du sköna nya värld skrevs 1932 så jag antar att det inte är omöjligt att Aldous Huxley blev inspirerad av exprimenten på Alfred.
Personer som jag är nyfikna på är dels Henry Foster, som jag tror är huvudpersonen, och Ford.
Ford verkar vara någon slags allsmäktig karaktär och jag vet inte ens om han är verklig. De verkar använda Ford som något slags substitut för Gud, då de har sagt saker som "Å Ford, nu har jag väckt barnen!" och "Ford vet vad!" Dessutom utgår deras tideräkning från före- och efter Ford.
Jag tycker det är lite kul att Henry Foster heter just Foster i efternamn, eftersom det betyder ju just foster, och det är det han jobbar med. Dock är det bara på svenska så det är väl antagligen en slump, men betyder inte foster på engelska typ fostran eller något sådant? Hehe, det kanske bara är jag som är lite konspiratorisk!
Sammanfattningsvis måste jag säga att jag inte fastnade jätte mycket för inledningen, men det var inte olidligt. Det ska bli kul att läsa forstättningen!
