dystopier

Nu är man färdigläst med 1984 och har mycket att säga. Vändningen i historien tror jag inte är riktigt ”pang på”. alltså, att de inte är en direkt handling eller scen. Utan historien byggs upp genom Winstons hat och tankar gentemot partiet, och vändningen var att de bit för bit ändrade Winstons tankar.När man får reda på att O’Brian är på Storebrors sida är en stor vändning. Att de var han som skrev boken. Den vändningen ändrade ens syn på O’Brian, och gjorde det här om Goldstein existerar eller inte lite snurrigare. Vändningen stämde överens med hur jag trodde den skulle vara, att ingenting stämde. Att han skulle vända sig mot sig själv.

Jag tycker inte att när Julia och Winston blir infångade och satta i Kärleksministeriet att de är någon vändning i historien. Jag ser de bara som en händelse, historien bygger inte på en storyline med händelse, utan snarare vad som händer i Winstons huvud, när han ska bli ”råttmat”, finns de ingen vändning i den yttre historien, utan bara i den inre (Winstons huvud). Jag har jämfört boken med ”Naiv Super” innan, för jag tycker den inre historien är lik, och den är de även här, att historien handlar om de som händer i Winstons huvud, och inte de runt om, men de som händer i Winstons huvud är pga de som händer runt om kring, till skillnad från Naiv Super, där de mer handlar om att hans egna tankar.

Historien slutar väldigt bra, tycker jag, de tycker inte Linn, med att han blir skjuten, vilket är något han gått runt och väntat på. De var bra och realistiskt, 1984 kunde inte sluta med att Winston ensam lyckas göra uppror gentemot Storebror och blir den nya ledaren av Oceanien. De skulle vara ett alldeles för orealistisk slut och som läsare skulle man bli lite besviken. Den lämnade även många luckor öppna, t.ex. om storebror verkligen fanns eller inte. Men O’Brian bekräftade att storebror aldrig kommer dö, de kan betyda att han inte finns som riktig person, men de betyder också att de kan vara en titel. Eller att de är som Nordkorea, där Kim II-sung är landets ledare, fast än han varit död sen 1994, hans titel är/var eternal president of the Republic. Sen om dem satte Julia i råttburen eller inte, det var lite oklart, det kan vara så att de var där ifrån hon fick ärret som hon hade på kinden när dem träffade varandra efteråt.

1984 är väldigt lik animalfarm på många sett, men jag läste gammal kritik från 1983, som sa att den största skillnaden mellan dessa två böcker var de att man inte kunde skratta år något i 1984, de stämmer, de var en rå dystopi, som inte släppte in något spår av utopi överhuvudtaget.

I 1984 hittar jag tre sorters konflikter. Ena sorten är Winston mot Winston, andra är Winston mot samhället, tredje är Brödraskapet mot samhället. Winston slåss alltid lite med sig själv. T.ex. ifrågasätter han sig själv ofta. De finns många exempel i boken där han ställer frågan om hans drömmar är sanna, om dem är minnen, eller rent påhitt. När Winston skriver dagbok, är de nästan som om att han bekräftar sin inre kamp, han bekräftar vissa saker som han själv förträngt. Ett bra exempel är när han skriver om hur han förlorade oskulden. Där berättar han om hur han möter upp en prostituerad bland prolerna. Men han ser aldrig hennes ansikte i ljuset, sedan visar det sig att den prostituerade är gammal nog för att vara den unge Winstons mor. Den inre konflikten går att jämföra med boken Naiv Super. I den vet karaktären inte riktigt varför har kämpar mot sig själv, bara att någonting är fel. Samma sak i 1984. Winston är i början inte riktigt säker på vad han försöker komma fram till. ”Han går efter magkänslan”.

Den andra kampen, Winston mot samhället, är kärnan av historien. Hur Han och Julia försöker undgå samhällets gränser. I 1984 har staten satt många gränser för vad människor får, och inte får göra. Man får inte skilja sig, och man är under ständig övervakning. Staten har som mål att styra över den fria människan. Något som kärlek är inte tillåtet, och giftermålets ända grund är att producera barn.

Grundkonflikten i historien tror jag är att Winston och Julia går emot samhället genom att känna något som staten har som mål att ta bort, här är de kärlek.

De finns även en tredje kamp nämligen Brödraskapet mot samhället. Den går att jämföra med början av vilken revolution som helst. Som när Fidel Castro var missnöjd med Batistas kapitalistiska sätt att syra Kuba. Han organiserade en motståndsrörelse. Jag påstår inte att de är gerilla krig i 1984. Men de är ett tyst krig. Kanske som Kalla Kriget mellan USA och Sovjetunionen. Ingen riktigt visste vad som hände. Men det är inte så att Brödraskapet sitter på kärnvapen. I 1984 berättar dem hur de finns ett toppskick i samhället. Om man bortser från den ständiga övervakningen är de precis som i Kina. Där finns de ett yttre parti och ett inre. De inre partiet består bara av något tiotal människor, som styr över miljarder av människor.

Jag tror att bokens yttre konflikter går att koppla till inbördeskrigen i Spanien. Kriget mellan socialism och fascism. Orwell var själv med i de krigen på socialismens sida, och var en av dem som såg hur vanligt folk fick ta konsekvenserna av vad ”toppskicket”. Något som han sen tog med i sina berättelser.

Redan i början av 1984 beskriver Orwell hur London är, han beskriver de såhär;

”Där ute såg världen kall ut, hur stängt fönstret än var. Nere på gatan kom små vindilar och virvlade runt med damm och papperslappar, och trots att solen sken och solen var strävblå verkade allting färglöst, så när som plakaten som satt klistrade överallt.”

 De är en väldigt kall och dyster beskrivning av London, vid många tillfällen beskriver han hur staden är kall och nästan obekväm, man är övervakad var man än går, men jag har alltid tänkt mig London ungefär så, fast idag, för det är mycket övervakning i staden och de är den känd för, dessutom är de ofta kallt väder där, jag säger inte att London i verkligheten är den samma som London i 1984, jag menar att många saker kanske är lika, att de regnar ofta ger mig en bild av att de är en kall stad, även fast de är sol, om jag tänker London är grått ett ganska tidigt adjektiv som kommer upp. Som sagt, inget illa sagt om London, men jag tänker så.

Dammet tror jag visar att staden inte är omhändertagen. Att ingen bryr sig om den och att den inte direkt är den är den turistattraktion som den är idag.

Orwell beskriver hur Storebror alltid ser en, att de finns kameror och mikrofoner överallt, så man aldrig har rätten till sitt eget liv. Roligt namn för dokusåpan Big Brother eftersom deltagarna är under ständig bevakning.

Jag undrar varför Big Ben inte beskrivits, eftersom att den känns som något som kan ge en stor karaktär för miljön. t.ex. om det hade stått; dammet låg över den stora klockan och dess ända rena ton hördes genom Londons mörka gator. (väldigt cheese mening) Eller vem vet, Storebror kanske var en fanatiker av klockan och håller den kliniskt ren. 

Miljön känns väldigt obekväm och frånstötande. Lite som Iran, nu är de politiska läget där, lite som i 1984, och folk på gatan är lite kalla mot varandra, alla är väldigt noga med vad dem säger på gatorna, sen finns de dem som tagit åt sig de som regeringen lärt ut, och de finns många som stödjer regimen utan att riktigt veta varför, och redan i skolan lär dem ut att Komeini var lite som en frälsare. I 1984 berättar Julia om hur man lär sig som 16 åring i skolan att man ska göra sin plikt genom att skaffa barn och att de är många som gått på de.

Om jag ska vara ärlig är 1984 miljön mest lik sin egen, alltså att om någon skulle säga kall och övervakad miljö skulle jag tänka direkt 1984, och inte så mycket annat.

Puss Puss bloggen :*

Huvudpersonen i 1984 är Winston Smith. Man vet inte riktigt allt om honom än. Små delar av hans förflutna avslöjas lite i taget. Boken utspelar sig genom Winstons ögon, t.ex. hans syn på samhället och även hans syn på hur dem andra ser samhället. Han har en känsla om att något är fel och systemet och i den verklighet som Partiet målat upp. Orwell gör på de sättet att han målar inte upp hela karaktären på en gång, man får inte veta allt om honom på direkten, utan han ger en pusselbitar som man sedan nästan får sätta ihop.

I ett avsnitt står de om hur Winston måste få ut något som han döljer för sig själv. Men han an inte skrika de, eftersom att de skulle han bli tagen, så han skriver de i sin dagbok. Bit för bit får man hänga med medan han skriver stycket där han berättar som sin ”synd”. Han skriver en rad, stannar sedan upp och sen får man följa hans funderingar, sen börjar han skriva igen, etc.

Winston verkar inte vara någon person som levt ett vilt liv innan, och som nu gör ”ännu ett upptåg”. Eftersom hans rädsla för att bli påkommen med de han håller på med gång på gång upprepas.

Jag tycker person är målad på ett bra sett. Eftersom att man blir nyfiken om att veta mer om honom, och på så sett kan drivas till att läsa, men de kan bli lite frustrerade ibland. Winston känns som en person som blivit VÄLDIGT impulsiv på sistone. Jag nämnde tidigare att han inte känns som en person som gjort så mycket vilt i livet. Han kommer på idén, sen genomför han den så fort han kan så han inte blir rädd för konsekvenserna. Eller snarare att han redan vet om vad de är som kommer hända med honom, och att han nästan inte är rädd för de längre. Han är medveten om sitt öde, och gör lite vad han vill tills de händer. Lite som en elev efter att betygen satts. Alltså att han redan gjort allt och kan ägna sig åt att göra vad han vill för de kommer inte förändra något.

Puss Puss bloggen :*

Boken 1984 av George Orwell, släpptes 1948 och jag tror författaren bara bytte plats på siffrorna. Inget som går att göra i år. titeln berättar mycket om vad boken kommer handla om, eftersom de är en framtidsbild av hur livet kommer vara år 1984. Han inleder med att beskriva hur huvudpersonen sitter vid ett fönster och ser ut över Segerhuset. Han beskriver att miljön är väldigt gråmulen och nästan tråkig. Jag tyckte de var en väldigt bra inledning. Eftersom att den ger en bild av miljön som jag tror håller sig genom hela boken. Tidigt i boken kommer beskrivningar över det politiska läget och om partiets slagord. Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.” Boken har väldigt många politiska och samhällskritiska inslag, t.ex. om hur folk dör i slag för att gynna Storebror. George Orwell har skrivit andra böcker som varit väldigt samhällskritiska som Animalfarm som är en slags skildring av de politiska läget i många länder på den tiden. Jag tror bokens undermening i det här fallet är om hur världen blir om allt skulle fortsätta som de gjorde efter andra världskriget, boken skrevs 1948, tre år efter andra världskriget, många hade då bevittnat hur dem med mycket makt utnyttjade dem lägre stående för att göra upp sina egna problem, hur oskyldiga fick betala för dem med makts brott. Hela boken är lite som en ”mild fantasy bok”. Eftersom att han på ett sett delade sönder den värld han levde i på fyrtiotalet och byggde upp den på ett nytt sett. Han har även skapat ett språk, och gjort om världens gränser. Jag tycker boken känns väldigt mycket som ett parallellt universum.

Jag tycker boken likna Fahrenheit 451, i 1984 är de mycket om att man ändrar historia och litteraturen upphör, som när huvudpersonen Winston vaknar upp efter en dröm med namnet Shakespeare på läpparna, utan att veta vad de betyder. Huvudpersonen är Winston, han jobbar på nyhetsbyrån Times med jobbet att ändra historia, att göra om historian så de passar nutiden, om t.ex. Storebror givit ett uppenbarelse som sen visar sig falsk, är de Winstons jobb att ändra historian så den stämmer ihop.

I boken vakar ständigt storebror över alla, de läskiga är att i London har de satts ut kameror i varje hörn av staden, i Sverige har vi FRA och frågan är om Orwell bara hade fel med årtalet.

puss puss bloggen :*