dystopier

Boken jag läser heter ”1984” (skriven av George Orwell). Titeln säger inte så mycket, förutom  att det (förmodligen) utspelar sig år 1984. Om man inte vet vad det är för bok skulle man kanske kunna missta den för en historiebok om just 1984 som kunde ha varit ett händelserikt år.
Jag tycker att titeln är lite kryptiskt (eller vad man nu ska kalla det), eftersom den inte säger något (ett exempel på en bok som ”säger mycket” med sin titel är ”The Lord of the Rings – The Return of the King”. Titeln säger på en gång att kungen, Aragorn, ”återvänder” till tronen. Citat tecknen var där eftersom Aragorn faktiskt inte kommer ifrån Gondor). Och just för att den är så mystisk så blir den på en gång mycket intressantare (på olika nivåer för olika personer, men icke desto mindre intressantare).

”Det var en klar kall aprildag, och klockan visade tretton.” Så lyder den första meningen. Den fortsätter med att introducera läsaren för berättelsens huvudperson, Winston Smith. Och jag tycker att Orwell med den första meningen sätter känslan för boken. Grått och dystert, men det börjar att ljusna och det värmen stiger fram.
Det hade nog funkat för Orwell om han hade vänt på det hela. Det kanske inte hade varit bättre, och kanske var därför han valde att ta ”känslan” först, men det hade inte förstört hela boken.

När jag nu tänker på början av boken så tycker jag att det liknar början av filmen ”The Nightmare Before Christmas”. Den börjar med en sång (”This is Halloween”) och det sätter verkligen känslan, sedan så stiger protagonisten Jack fram (inte bokstavligt, han kommer upp ur en fontän i filmen). Det är likt, men definitivt inte på samma sätt.

I retrospekt tror jag att jag trodde att boken skulle handla om ofriheten man har i Oceanien (ett av de tre ”rikena” som strider om global makt). Teleskärmar (stora skärmar som inte bara visar, utan även spelar in ljud och ljus, dvs en skärm med en real-time kamera) näst intill överallt, ständig vakan, och vid första tecknet på krimtänk (en tanke som är kriminell. Det behöver inte vara något som man medvetet tänker. Det kan vara något man av misstag uttrycker i sömnen) så blir man anhållen av Tankepolisen.

Jag misttänker att Winston har rebelliska tankar (krimtänk) som skulle kunna leda till att han hamnar i trubbel med Storebror och Tankepolisen.

Orwell använder sig av flera ord (t.ex Hatveckan), där det inte är helt uppenbart vad de betyder. De förklaras först senare när de ”används” i berättelsen (när alla skriker på teleskärmen under tvåminutershatet under Hatveckan). Det får en att bli nyfiken på vad det är för ord (så var det för mig i alla fall) och man fortsätter läsa.