dystopier

Det första jag läste i Du sköna nya värld var förordet, vilket var ett stort misstag. Som Ellen A skrev avslöjar de mycket på baksidan, och i detta fall hade författaren, några år efter att boken utgivits, skrivit ett förord med en major spoiler! Ja, jag kan ju inte skriva vad det var, men hur som helst blev jag lite irriterad på det (alla som känner mig vet att jag hatar spoilers!), men jag forsatte ändå och blev inte mer positivt inställd när man hela första kapitlet får en rundtur på "Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran" och består av kemiska ord och meningar som "Nu blev han litet fackmässig, talade om det abnorma endokrina samarbete, som kom människor att växa så sakta, och förutsatte germinalmutation som förklaring."
Jag antar att det är meningen att man ska bli förvirrad, kanske lite fascinerad och få framtidskänsla, men ärligt talat förstod jag inte jätte mycket/orkade inte hänga med.
Andra kapitlet blir, enligt mig, mycket bättre. Där får man se hur de färdig "kläckta" ungarna uppfostras och manipuleras att bli det som passar den samhällsklass de blir utsedda till. Det är fascinerande att se, och det känns faktiskt inte alls otrovärdigt. Speciellt en scen, där ett antal barn är tillsamans i ett rum fullt med blommor och böcker. Till en början är barnen nyfikna och glada, men efter en omgång med elektriska stötar blir de fientligt inställda till böckerna. Denna scen berörde mig eftersom den påminnde väldigt mycket om en obehaglig dokumentär jag såg för ett tag sedan. Dokumentären handlade om en rad expriment på 1920-talet om rädsla, som gjordes på en liten bebis som hette Alfred. De visade Alfred olika föremål, t.ex. en kanin, först lekte Alfred med kaninen och var hur glad som helst, men efter att de slagit med en hammare mot ett metallrör bakom Alfreds rygg varje gång han rörde kaninen började han gradvis rygga tillbaka och bli rädd för kaninen. Du sköna nya värld skrevs 1932 så jag antar att det inte är omöjligt att Aldous Huxley blev inspirerad av exprimenten på Alfred.
Personer som jag är nyfikna på är dels Henry Foster, som jag tror är huvudpersonen, och Ford.
Ford verkar vara någon slags allsmäktig karaktär och jag vet inte ens om han är verklig. De verkar använda Ford som något slags substitut för Gud, då de har sagt saker som "Å Ford, nu har jag väckt barnen!" och "Ford vet vad!" Dessutom utgår deras tideräkning från före- och efter Ford.
Jag tycker det är lite kul att Henry Foster heter just Foster i efternamn, eftersom det betyder ju just foster, och det är det han jobbar med. Dock är det bara på svenska så det är väl antagligen en slump, men betyder inte foster på engelska typ fostran eller något sådant? Hehe, det kanske bara är jag som är lite konspiratorisk! 
Sammanfattningsvis måste jag säga att jag inte fastnade jätte mycket för inledningen, men det var inte olidligt. Det ska bli kul att läsa forstättningen!