dystopier

Konflikterna i den här boken tycker jag är flera. Att Bernard inte passar in i samhället. Att Bernard är kär i Lenina, som är helt annorlunda från honom. Men kanske framförallt att det är meningen att det ska vara en värld där alla är lyckliga, men att ingen riktigt är det ändå. För hur vet man om man är lycklig om man aldrig vetat något annat? När folket i den sköna nya världen pratar så låter det liksom falskt och ytligt. T.ex ska alltid någon flika in små "visdomsord" och kalla varandra Kära du o.sv. till exempel lämnar Fanny och Lenina omklädningsrummet såhär:
"Soma förtära är bättre än svära! De gick skrattandes iväg." Eller när Fanny pratar med Henry, hennes dejt för kvällen "Åh, det påminner mig om, att Fanny Crowe vill veta, var du hittat det där förtjusande patronbältet av grön marokängsurrogat, du givit mig."
I den sköna nya världen betyder, egentligen, ingen någonting, om man kan säga så.  Direktören på Bernards arbets plats uttrycker tydligt "...och vad är en individ, när allt kommer omkring? Med en svepande rörelse visade han på raderna av mikroskop, provrören och inkubatorerna. Med allra största lätthet kan vi göra en ny - så många vi vill"
Som invånarna ofta påpekar; "Varje människa tillhör alla andra."
Det är så viktigt att passa in och vara samhället till lags att man liksom inte tänker själv. När Bernard och Vilden/John besöker skolan (där rektorn förfärat fnyser på Johns fråga om de har skakespeare, här uppmuntrar vi inte våra ungdomar att hänge sig åt några nöjen i ensamhet!) t.ex. så går de in på en lektion där de pratar om reservaten. När Vilden/John får se en bild av sin gamla gud så börjar han be, och alla börjar skratta. När han frågar varför de skrattar svarar rektorn något i stil med "Varför vi skrattar? Varför? För att det är så roligt!" Ungefär samma sak händer när han kallar direktören sin far.
Vad är det egentligen som är så kul?
Nu när jag pratar om Vilden/John måste jag bara påpeka en sak om honom. Gradvis från att han lämnar naturreservatet kallas han allt mindre John, och allt mer Vilden. Folket i London tycker han är så annorlunda att han inte ens får behålla sitt namn, jag tror dom vill ha honom lite på avstånd eftersom han inte är som dom. Han är lite som ett cirkusdjur man kan betrakta och diskutera, tycker dom. En sak som jag tycker är lite intressant är att man själv tillslut börjar tänka på honom som Vilden. Lite läskigt.