dystopier

Huxleys miljöbeskrivningar är inte så vackra eller målande som i t.ex. Flugornas herre, men efter ett tag så vänjer man sig faktiskt och lär sig uppskatta att även om man inte får de där exakta bilderna som man är van vid, så får man oftast en känsla i scenen istället. T.ex. så blev jag först väldigt besviken på beskrivningen när de kommer in i vildparken. De har byggt upp väldigt mycket förväntingar, men det som står är:
"De intog sina platser i planet och begav sig iväg. Tio minuter därefter passerade de gränsen, som skilde civilisationen från barbariet. Upp och ner, tvärs över salt- eller sandöknar, över skogar och ned i det violetta djupet av kanjoner, över klippor och spetsar och flattoppade mesas gick stängslet i en oemotståndligt rak linje, den geometriska symbolen för den triumferande mänskliga viljan." Det är inte en överdrivet dåligt "vanlig" miljöbeskrivning, men jag hade liksom förväntat mig något mer. Men när jag läste den en andra gång så fick man liksom en känsla för hur det verkligen är att sitta i den där guppande helikoptern och se ner på landskapet, man känner liksom igen sig.
I den första läsloggen skrev jag om hur trött och förvirrad jag blev av första kapitlet, men nu tänker jag att det var nog också en slags miljöbeskrivning, det var snurrigt, men jag fick ändå en bild av ett komplicerat högteknologiskt center med massa maskiner och vetenskapsmän och hur det var där inne.
En sak som jag undrar över är vad det betyder när det står §1 och §2 i början av ett stycke. Jag tror det betyder typ första delen och andra delen, men jag förstår liksom inte varför.
Bernard fortsätter sticka ut från den sköna nya världen, och jag undrar om anledningen till att han är annorlunda kanske är att han är född, och inte kläckt.