dystopier

Jag tror att vändpunkten i den här boken var när Vildens mamma dör. Jag tror att Vilden redan hade börjat känna sig obekväm med situationen i den sköna nya världen, men när hans kära mamma dog, och han såg hur hon blev behandlad av barnen på sjukhuset, så bara släpptes allt löst och han blev alldeles… vild? Haha.
Upplösningen: Bernard och Helmholtz åker till en ö, och Vilden flyttar till en fyr. Vilden plågar gärna sig själv, och jag tror att han kommer fram till att det är bättre att vara olycklig, att liksom känna något, än att vara sådär platt och stillsamt lycklig. På slutet så händer något mycket dramatiskt, *spoiler alert* och Vilden tar livet av sig. Ska jag vara 100% ärlig, så läste jag inte de sista sidorna jättenoga, så jag är heller inte helt säker på meningen med detta, men jag tror att han kanske inte orkade leva i den platta nya världen. Eller bara ville vara ensam, eller med sin mamma.

Likheterna med Du sköna nya värld och världen vi lever i idag är flera, men jag tänkte mest på två stycken. Det första är det motbjudande faktum att människorna redan som foster blir manipulerade att passa in i en viss samhällsklass, att se ut på ett visst sätt och ha vissa egenskaper. Men det läskiga är att allt fler utför selektiva aborter, d.v.s. gör abort p.g.a. speciella egenskaper, gener eller missbildningar.  Några anser att vi bör manipulera bort ”brister” på människor, t.ex. den här filosofiprofessorn: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/30/gen.html.
Visst, det är inte fullt så extremt eller organiserat som i Du sköna nya värld, men vi är en bit på vägen.Den andra saken var en ganska liten sak, nämligen att alla blir så himla äcklade och förskräckta när de ser Linda, som är fet och finnig. Henne vill de inte kolla på! Hon är ju ful! Då tänkte jag på alla TV-serier och filmer som finns, och hur sällan det är feta/det som vi anser vara fula människor med, och ännu mer sällan, om inte aldrig, är dessa ovanliga karaktärer huvudpersoner. Eller jo, föresten, jag har sett en. Men den handlade liksom om att hon var ful, och på slutet fick hon en make over och blev – såklart - snygg.

Överlag så tyckte jag boken bitvis var ganska seg, men jag är glad att jag verkligen läste igenom allt för det var värt det.