dystopier

”Vilket är bäst – att ha regler och komma överens, eller att jaga och döda?” Det blir ”Nasses” sista ord innan han blir dödad och det känns som peripetin även om det var svårt att hitta den viktigaste vändpunkten i boken. Den första vändpunken är när elden slocknar, nästa när Jack bildar en egen stam. Det fortsätter med mordet på Simon och sedan vändpunkten när Nasse dödas.

Boken börjar ganska oskyldigt med badande och lek och sen är det en hel kedja av händelser som visar hur deras civiliserade men svaga samhälle störtar samman. När ”Nasse” dör förlorar Ralph, Sam och Eric också de två tvillingarna till Jacks stam. Jacks stam ser Ralph som ett tillräkligt stort hot för att vilja döda honom och offra honom till odjuret, ”Roger vässade en stör i båda ändar” . Jacks stam börjar jaga Ralph i djungeln och försöker tillslut röka ut honom genom att elda upp djungeln och alla dess resurser på köpet.

I det ögonblick ”Nasse” dör och Ralph är ensam går allt över styr då han är nära att förlora sitt liv. Pojkarna börjar på ön som vänner på ett äventyr och det slutar med att 2 (3 med pojken med födelsemärket) pojkar är döda varav 2 blev mördade. I stort sett förvildas alla pojkarna (utom Ralph) innan räddningen och det sista steget i deras utvecklig till vildar är när de vill spetsa den enda fortfarande civiliserade varelsen på ön som en offergåva på en påle till odjuret.

Upplösningen sker när Ralph snubblar ut på stranden med en hop vildar efter sig, som en gång var hans vänner och han stöter på en ung officer och två matroser. Alla pojkarna stannar upp när de får syn på de vuxna och allvaret i deras tidigare handlingar flyter upp till deras medvetande, särskilt Ralphs. ”Och mitt ibland dem grät Ralph, smutsig, tovig och snorig, grät över oskuldens död, över människohjärtats mörker, över dem kloka vän som hette Nasse och hans fall genom luften.”

Boken slutar med att officeren blir generad och tittar bort men jag tycker att det skulle ha slutat med ”… och hans fall genom luften”. Jag tycker att William Golding kunde ha avslutat en så djup och bra bok på ett bättre sätt men det ligger kanske något i att de vuxna väljer att se förbi en sådan här händelse, när skrivna och oskrivna regler har brutits av barn. Boken visar hur bräklig ett civiliserat samhälle kan vara då det står mellan det vi i allmänhet kallar förnuft och ens egna behov och vilja. Hela boken kan beskrivas mycket koncentrerat, kampen mellan gott och ont. Jag tror inte det fanns en enda kvinna med i boken, vilket var synd men boken är än då mycket bra.

Jag trodde att pojkarna skulle bli räddade i sinom tid men jag visste inte hur läget på ön skulle se ut då. En stor anledning till att jag har varit så negativ i mina tidigare läsloggar om framtiden för pojkarna var att jag redan från början misstrodde pojkarnas förmåga till att kunna skapa sig ett eget civiliserat samhälle som vad gäller styre påminner om en demokrati, när en diktatur är så mycket enklare för de ledande pojkarna som har hög rang och i regel tillhör de äldre på ön. Jag tycker att bokens slut låter läsaren gissa vad som ska hända där näst och enligt mig blir pojkarna upplockade på båten, de tas emot av sina familjer när de kommer hem, vilka trodde att de var döda. Ralph får reda på ”Nasses” egentliga namn. Alla pojkarna får men för livet av det som hände på ön och många av pojkarna kommer ha mardrömmar resten av livet och de flesta får antagligen gå till en psykolog då och då. Jag tror att Ralph (och Jack ) kommer att komma över händelserna på ön så pass att han klarar av att tänka på sitt liv och framtid.

Jag har lite problem  med att jämföra med en film så jag tar en bok, ”Lägerhästarnas natt” av Eric Eriksson. Boken handlar om sjöscouter bestående av pojkar, den boken har inte heller någon kvinna med förutom när en mamma nämns.  Boken handlar om hur de äldre scouterna terroriserar de yngre och skrämmer dem för lägrets sista natt där de hotar med att allt möjligt hemskt ska hända  t.ex. att de ska knuffas ner för ett stup. Det finns en filminspelning av Flugornas herre och den tänkte jag se.

Jag fick aldrig med de här styckena ur boken och väljer att ta med dem nu. Jag rekommenderar den här boken och det finns stycken i den här boken som kan göra dig rörd.

”Vem är ledaren här?”  ”Det är jag”, sade Ralph med hög röst. En liten pojke med resterna av en besynnerlig svart mössa på sitt röda hår och resterna av ett par glasögon hängande vi midjan gjorde en rörelse för att kliva fram, men åtrade sig och blev stående där han var. Pojken som gjorde en rörelse fram för att lägga beslag på omnämningen som ledare var Jack och efter allt som hänt ser sig Ralph fortfarande som ledare och de andra stoppade inte honom. Medan Simon levde gav han Ralph en av sina värdefulla åsikter. ”Du kommer hem igen i alla fall. Det tror jag åtminstone.”

Boken handlar om en grupp pojkar i skolåldern 6- 12 år som hamnar på en öde ö efter en flygplanskrasch, antagligen under 1950- talet. Helt befriade från civilisationen och utan några vuxna ska pojkarna överleva och skapa sig ett eget samhälle på ön. Huvudpersonen Ralph blir, till att börja med vald till ledare för han har snäckan, är en av de äldre pojkarna och inger förtroende hos de yngre. ”Men det var en stillhet kring Ralph där han satt som skilde honom från de övriga, vidare var det hans storlek och hans sympatiska utseende, och slutligen - det dunklaste men starkaste skälet av alla – snäckan.”

Ralph är en framsynt ledare som längre fram i boken kan ta råd från, den socialt sett uteslutna, ”Nasse” som är mycket smart men saknar respekt från de andra. Ralph har även problem med interna konflikter, om han ska lyssna på ”Nasse”, eller inte. Dessutom tänker Ralph att han är för ung för att ta ett så stort ansvar och fatta beslut för gruppen.

 En konflikt är att Nasse är mobbad. Det är ofta så vid mobbning att några få mobbar och de andra hänger på, alltså så har pojkarna problem med grupptryck. Ralph och ”Nasse” tänker praktiskt och vill bygga hyddor för värmens skull och hålla en eld brinnande för att de ska kunna bli räddade. Jack, som är mer primitiv, vill ägna mest tid åt att jaga och ha kul och han nöjer sig inte hur länge om helst med att vara ”vice ledare”. Det är som bäddat för en extern konflikt mellan Ralph och Jack, eftersom båda har starka viljor, vilka skiljer sig åt. Den konflikten verkar vara den viktigaste i berättelsen. En kamp mellan det onda och det goda. Den kloka, moderna människan och den onda primitiva människan. Naturligtvis ifrågasätter Jack till slut öppet Ralphs ledarskap. Jack startar en ny grupp som vill ha mer kul och vill jaga och äta kött och de flesta av pojkarna går med i ”stammen”. ”Vi ger fan i reglerna! Vi är starka – vi jagar! Om det finns nåt odjur ska vi spåra upp det! Vi ska ringa in det och slå och slå och slå-!

En annan konflikt är den mellan vidskepelse och förnuft. Redan från början pratas det om ett odjur bland pojkarna och efter ett tag blir skräcken större och större, när det egentligen är deras egen rädsla och osäkerhet som skapar ett odjur.

Jacks stam dödar en gris och sätter upp huvudet på en påle som offer till odjuret. Simon har ett anfall av något slag och hör hur grishuvudet pratar med honom. ”Att inbilla sig att odjuret var någonting man kunde jaga och döda!” och ”Men du förstod det, inte sant? Att jag är en del av er själva? Så nära, så nära! Att det är på mig det beror att ingenting tjänar nåt till? Att saker och ting är som det är?". Simon vågar gå upp på berget och ser ”odjuret” som Ralph och Jack såg tidigare, och upptäcker att det är en död uniformsklädd man som fortfarande har sin fallskärm på sig. Trots att flugornas herre, alltså grishuvudet varnade Simon för att de andra skulle döda honom så försöker Simon meddela de andra om odjuret men blir ihjäl- slagen av de andra som har en middag, eller fest som spårar ut, ”Döda grisen – skär av halsen - så han blöder.” mm. Simon blir dödad i dansen som tack för besväret.

Odjuret blir som en slags religion för pojkarna, och då menar jag inte en religion som judendom, kristendom och islam utan en religiös grupp, en sekt mer lik satanister eller något sådant. Jag har läst 4/5 av boken och det är troligt att någon mer kan dö nu, när den gränsen är passerad. Jack kommer säkert att utnyttja pojkarnas rädsla till sin fördel, det skulle inte vara den första gången i världshistorien som religion och rädsla används som ett redskap för mer makt.

William Golding är duktig på att beskriva miljön på ett målande sett och jag kommer att tänka på JRL Tolkiens miljöbeskrivningar,  men jag tycker Golding har mer känslor i det han beskriver. Jag tycker William Golding får en att vilja läsa vidare särskilt från sida 80 till 120 då pojkarna börjar spåra ut. Pojkarna blir mer och mer rädda för ”Odjuret” på natten, medan de är någorlunda modiga på dagen och är ganska övertygade om att de ska kunna döda odjuret med sina spjut av trä. Dag och natt är viktiga för Golding, även gryning och skymning, sen väver han in känslor och intryck i det. ”Det fanns inget ljus kvar annat än det som kom från stjärnorna.” och ”En månskära steg upp över horisonten, knappt så stor att det blev ljusgata från den ens när den hängde ner vid vattnet.” ”Pojkarna vaknar på morgonen och med ljuset får de nytt mod. Morgonen med dess behag, det klara solskenet, det svallande havet och den rena luften var en tid då det var härligt att leka och livet var så rikt att hoppet inte behövdes …” När mörkret kommer grips pojkarna av rädsla och oro. ”När solen sjönk föll mörkret över ön som en filt, och det dröjde inte länge förrän hyddorna var fyllda av oro och rörelse under de avlägsna stjärnorna. En bidragande orsak till att solen och natten är så viktig är kanske också för att läsaren ska ha ett hum om hur mycket klockan är och hur många dagar de har varit på ön, och i och med det se hur lång tid det tar för deras samhälle att rasa.

Djungel är viktig och det känns som om jag har fått en tydlig beskrivning av den och det är ganska enkelt att föreställa sig en tropisk ö med värmen, växterna och vatten. ”Hela gläntan var omgiven av mörka aromatiska buskar och utgjorde en skål fylld med hetta och ljus.” En beskrivning av en djurstig beskrivs så här ”Grisstigen var en mörk tunnel, för solen var hastigt på väg ner mot jordens kant och i skogen behövde man inte leta länge efter skuggor. Stigen var bred och upptrampad och de skyndade fram i snabb trav.” En bidragande orsak till att solen och natten är så viktig är kanske också för att läsaren ska ha ett hum om hur mycket klockan är och hur många dagar de har varit på ön, och i och med det se hur lång tid det tar för deras samhälle att rasa.

Golding använder alla sinnen för att beskriva miljön på den tropiska ön. ”Vattnet var varmare än hans eget blod. ””…flög en fågel upp med ett rop som en häxas…” ”Det enda ljud som nådde dem i morgonhettan var bränningarnas långdragna, molande dån mot revet.””Tonen skallade åter, och när han plötsligt tog i hårdare gick den upp en oktav och blev till en gäll trumpetstöt…”

Ju mer förvildade och rädda pojkarna blir (för odjuret), desto mer skrämmande och mörka blir miljöbeskrivningarna. ”Bakom dem hade månskäran höjt sig över horisonten. Framför dem satt någonting som liknade en stor apa och sov med huvudet mellan knäna. Så röt vinden till i skogen, det blev oro i mörkret och varelsen lyfte på huvudet, höjde mot dem resterna av ett ansikte.”

Jag har bestämt mig för att skriva om ”Nasse” och Jack för att de är väldigt olika varandra. ”Nasse” ska representera förnuft och det mer civiliserade hos människan, medan Jack (och större delen av pojkarna) står för människans innersta rädsla och mer djuriska instinkter.

Jack har en ledares egenskaper och en del brister som kan ses hos vissa ledare t.ex. aggressivitet. Jack har hög rang och självkänsla, acceptabel kroppsbyggnad och lite outvecklade ledaregenskaper som är svåra att definiera. Det blir säkert enklare när du får läsa mer om hans personlighet senare i boken. Jack är en aggressiv ledare men än så länge så är han bara vice ledare och det kan du läsa om i ett stycke där Jack och Ralph bråkar. Jack vill ha kött och vill jaga ett svin medan Ralph vill ha hyddor av mer långsiktiga skäl som att hålla värmen på natten. ”Men du tycker att det är roligt! skrek Ralph. Du vill jaga! Men jag-”. Jag valde att inte analysera Ralph men jag vill ändå påpeka att sidan 52 är bra för där kan man märka att Ralph och Jack kanske inte alltid kommer att vara vänner.  Jack lyckades till slut döda ett svin (med hjälp av de andra pojkarna som bildade en kedja) och han målade sitt ansikte för att kamouflera sig. De andra pojkarna gjorde inte det och de hade säkert kunnat döda svinet utan att han kamouflerat sig, men det var tydligen betydelsefullt för honom och det kan man läsa här:”Han tog ett skutt mot Bill, och masken var någonting för sig själv som Jack gömde sig bakom, befriad från blygsel och förlägenhet.”  Med hjälp av masken lämnar han sitt skolpojksjag och förvandlas till en primitiv vilde.  Sen fick han en sorts kontroll över de andra med hjälp av masken, när han ville jaga svinet igen.

”Kom bara! Jag tänker smyga mig fram och hugga-

Masken betvang dem.”

”Nasse” är smart, snäll, lätt sjuklig, fet och mogen för sin ålder men alla hans bra sidor är bortkastade, när ingen av pojkarna på ön tar honom på riktigt allvar och han har inte de egenskaper som behövs för att få andra att ta honom på allvar, eftersom han är långt ner i pojkgruppens hierarki.

Författaren har verkligen försökt göra ”Nasse” och Jack så olika som möjligt för att gränsen mellan det civiliserade och ociviliserade ska märkas tydligt t.ex. ”Nasse” är sjuklig, fet, intelligent, prudentlig, omanlig (om nu ett barn kan vara manligt), rationellt tänkande, saknar ledaregenskaper och i mina ögon så representerar han förnuft och civilisation.

Jack är ansvarslös t.ex. när han inte sköter elden för att istället jaga, vilket visar sig vara ett stort misstag. Han gillar känslan av makt och det känns som att han kommer att vara den onda gestalten i den här boken medan ”Nasse” och Ralph kommer att stå för det mer goda. Jag menar vem är egentligen helt igenom god och rätt ur andras synvinklar och sätt att tänka och se på saker?

Om jag sammanfattar mina tankar så behöver ”Nasse” Jacks ledaregenskaper och Jack behöver ett stort mått av vett och lugn från ”Nasse”.

Jag avslutar med den lila sång pojkarna kommer på när de lyckats döda svinet som tyder på att allt kommer gå åt ****** *.

”Döda grisen – skär av halsen - så han blöder.”

Jag valde att läsa Flugornas herre och hittills har jag inte ångrat det. Titeln får en att undra vad boken handlar om, för flugor har en ganska negativ ton. Flugornas herre antyder att det är människor som titeln syftar på och då dyker nästa fråga upp, vem är det som är flugornas herre?

I de första meningarna kommer du direkt in i handlingen. I meningen ” I den långa revan som hade slitits upp i djungeln var det hett som i en bastu” får det en att undra vad som hade slitit upp en reva i djungelns vegetation. Man förstår att den ljushåriga pojken som finns med i början är i skolåldern pågrund av att en skolsweater nämns i samband med värmen, vilket för oss till miljön han befinner sig i. När man läser de första meningarna nämns en lagun, djungel, värme och klängerväxter, då förstår man att pojken befinner sig i ett tropiskt klimat . Författaren William Golding fångar ditt intresse genom att en skolpojke och djungeln inte är så vanliga ihop, kort sagt känns skolpojken lite malplacerad i djungeln.

 Det finns många böcker och filmer där du kommer direkt in i handlingen t.ex. Astrid Lindgrens bok ”Mästerdetektiven Blomkvist”, den börjar så här ”Blod! Inget tvivel om den saken! Han stirrade på den röda fläcken genom förstoringsglasset”. Även i filmen Amadeus av Milos Forman då Salieri som gammal man skriker att han inte har dödat Mozart och ber om förlåtelse. Man undrar om någon dödade den stora Wolfgang Amadeus Mozart.

Tillbaka till Flugornas herre, när du läser vidare får du veta mer om pojkens situation och allt du behöver veta framgår på de följande 40 sidorna. Mitt favoritstycke hittills är när ”Nasse” en tjock pojke som har betydligt lägre rang än pojken man läste om i början, frågar om pojkens namn. "Vad heter du?" 
"Ralph"
Den tjocka pojken väntade sig att i sin tur få samma fråga, men någon sådan invit till bekantskap kom inte.

Jag tycker att det här stycket visar väldigt tydligt hur rang och socialt spel fungerar och längre fram i boken kan du läsa mer om det, när flera pojkar på en öde ö ska försöka överleva tills räddning kommer och då deras rang kommer att avgöra deras ställning i deras egna lilla samhälle uppbyggt av enbart barn. Om större delen av boken kommer att bestå av sådana situationer och tankar, har jag utan tvekan hittat en till bok till mina favoriter. Boken handlar mycket om hierarki och makt, vilket helt är i min smak vad gäller böcker. Min framtida dystopi också kommer att bygga på sådant. Ett stycke i boken när pojkarna väljer ut ledare är också bra och där kan du gissa att för eller senare kommer gruppen att splittras för att det finns två ledare, Ralph och Jack. Ralph fick majoriteten av rösterna för sitt lugna sätt och att han hade en fin snäcka. Jack får inte lika många röster och blir arg men då lyckas Ralph effektivt lugna ner situationen genom att lova att Jack har befäl över kören eller jägarna. Jack blir en sorts VD eller betahanne i gruppen men Jacks personlighet är lite mer aggressiv än Ralphs och jag finner det troligt att det kommer att bli en konflikt på ön mellan pojkarna där de tar parti för antingen Ralph eller Jack.

 Ralphs första regel att den som håller i snäckan har ordet gör att ”Nasse” håller hårt i den som om han var rädd för att rätten att tala och få de andra att lyssna på honom skulle tas ifrån honom. Ett stycke där man kan se att det kan finnas skäl för den rädslan är när Jack kallar ”Nasse” tjockis,

”Han heter inte Tjockis, ropade Ralph. ”Hans riktiga namn är Nasse!”

”Nasse!”

”Nasse!”

”Oj Nasse!”

Det blev ett väldigt skratt och till och med de minsta stämde in. Just då utgjorde alla pojkar en sluten krets av samförstånd med Nasse utanför.

Men ”Nasse” är den enda som har en mer klarsynt syn på situationen och dess allvar, han tror inte att räddning kommer att komma så enkelt. Han är inte så impulsiv som de andra pojkarna. De bestämmer sig för att göra en brasa utan en tanke på dess konsekvenser, när de befinner sig i en djungel på en ö där större delen av ön kan brinna…