Läslogg 5 - Slutet
Det var inte alls så som jag trodde den skulle sluta! För jag tänkte antingen slutar den lyckligt eller olyckligt men på detta sätt slutar den fruktansvärt olyckligt, han är helt besegrad och uttömd på all rebell styrka han haft, men det ser ut som om det är ett lyckligt slut ändå! Det är nästan läskigt hur Storebror vinner över Winston, Winston Smith som var vårt ända hopp är nu bara ett tomt skal med alkoholproblem. Kärleken var det enda hoppet de hade, de trodde ingen att Storebror skulle vinna över för i alla historier så överlever kärleken på ett eller annat sett, fast den överlever nu också kan man väl säga... Fast bara på ett mycket tragiskt sätt; eftersom de kan inte ta bort kärleken så de riktar den Storebror.
Vändpunkten i boken som jag först skulle skriva om är nog när tredje delen i boken börjar. Boken tar då en vändning som var relativt förutsebar, Julia och Winston blir fångade, separerade och satta på kärleksministeriet.
Slutet är originellt och jag gillar verkligen att det slutar som de gjorde, det gör så att hoppet man hade om att Winston var den speciella som kunde rädda världen blir helt krossat och jag tänker att det kanske finns många fler som Winston i 1984 som man skulle kunna skriva ungefär samma historia om och varje gång bli lika besviken när de förlorar allt de kämpat för.
Sedan är det vändpunkten när Winston blir övermannad av Storebrors tankar. Det är slutet då man ser att han lever ett liv med resten av befolkningen och är väldigt olycklig. Det ända han väntar på är att dö.
Han möter Julia det sista han gör, de båda har förrått varandra. De kan inte älska varandra längre och gör heller inte det.
Jag tycker boken var bra och väckte många tankar om världen och ibland kändes det som om jag bodde där och då blev jag klaoustfrofobiskt av att inte få tänka på vad jag ville. Man får veta att de har sett Winston vart ända steg i 7 år, så hela denna tid man trodde att han undvek dem och inte blev sedd blev han det. O'Brien var inte alls god utan var den som senare torterade Winston, det var väldigt mycket i denna bok som inte var riktigt som man trodde utan mycket mer av en tragedi, en dystopi.
Lässlogg 4. Siri
Siri, Läslogg 4 – Okunnighet är styrka, Winston och Julia
Nu har jag läst fyra femtedelar av 1984 och jag kan inte förstå hur den ska sluta, det är också därför jag känner att det är svårt att beskriva handlingen där för att för mig känns det som om den har bytt riktningar flera gånger, först handlade den om Winston som endast hade en internkonflikt om hur samhället såg ut efter det så blev det plötsligt en bok om förbjuden kärlek och Julia. (Som är hanns älskarinna och jobbar på samma arbetsplats som honom.) Julia och har då hittat någon annan som tänker som dem, Julia är yngre och inte riktigt verkar tro att man kan ändra världen lika mycket som Winston hoppas. Så boken handlar alltså om Julia och Winston som samtidigt som de har sin förbjudna kärleksaffär har lyckats få kontakt med ”motståndsrörelsen”. Boken är från Winstons perspektiv och han hade redan från första början av boken ogillat och varit osäker på om ”Partiet” är bra och så bra och goda de framställer sig att vara. För i världen Winston bor i är man ständigt bevakad, jobbar eländigt långa arbetstimmar och kärlek är förbjudet. Det pågår ständigt ett krig i världen de bor i och de skriver om tidningarna efter dem har getts ut bara för att få det att se ut som om de aldrig har fel. En annan konflikt som inte har störtat till sitt antagligen ganska sorgliga slut är Winston och Julias förhållande. De vet att det är förbjudet och att de inte kan smyga runt med det mycket längre. De finns en stor chans att de blir fasttagna om någon ser deras avvikande beteende. Nu har de också gått med på att göra uppdrag för motståndsrörelsen och där kan de få uppgifter som att ta livet av sig eller fly från deras plats och aldrig mer komma tillbaka. Jag tror att Julia inte bryr sig lika mycket som Winston om deras medlemskap i motståndsrörelsen, Winston vill verkligen ändra på värkligheten och verkar ha hoppet om att göra det dock tror jag att han förstår att han antagligen inte får vara med och se den förändringen men det verkar inte hindra honom från att försöka, vilket verkligen är vad de måste göra för att leva som de gör i 1984 är knappt att leva alls. I en bok som Winston får står det, under rubriken ”Okunnighet är styrka”, till exempel ”…I och med utvecklingen av den maskinella industrin blev förhållandet annat. Även om det fortfarande var nödvändigt att människor utförde olika slags arbete var det inte längre nödvändigt att de levde på olika sociala eller ekonomiska nivåer.” Det förklara lite av det underliga samhället där alla verkar bo på samma nivå och det skulle väl vara bra om alla var jämlika men inte om alla ska vara fattiga, men det är för att de inte strävar efter ett samhälle där alla ska vara jämlika utan… faktiskt är jag inte säker på vad ”de” vill att samhället ska se ut men i boken Winston får blir mycket förklarat, jag tycker det är ett väldigt smart drag av författaren för jag vet inte annars hur man skulle få reda på hur 1984 egentligen ser ut eftersom vi ser dem hur de ovetande ögonen som tillhör Winston Smith. Boken och handlingen känns som om varje sida skulle kunna varit den första, för egentligen känns det inte som om det har hänt något (i alla fall inte första hälften av boken) jag vet att det har det, men inget känns så relevant. Det känns mest som om jag fått samhället och Winston förklarade för mig men som om jag väntar på att ett äventyr ska börja! Kärleken och Julia känns inte så viktigt egentligen men det kanske bara är för att jag blir mycket nyfiknare av vad sjutton som händer inne i det inre partiet och de som styr, för att faktiskt bry mig om Julia och Winston...SIRI 1984 LOGG 3
När jag tittar på hur de beskrivits i boken så beskrivs saker smått hela tiden men de är inte ofta som han beskriver en viss plats i flera sidor utan han håller det oftast rätt så kort. Det är bra, han tänker nog att de ställen man ändå inte ska åter vända till eller det faktiskt inte spelar någon väsentlig roll för tillfället, behöver man inte beskriva för mycket. Men samtidigt är de enkla och naturliga beskrivningarna han gör är fina till. "Han gick till badrummet och skurade noga bort bläcket med den sträva mörkbruna tvålen som raspade som sandpapper och därför lämpade sig bra för ändamålet." är ett exempel. på en oväsentlig mening i mitten av en slumpmässig sida. Jag gillar verkligen sättet Orwell skriver och beskriver, det känns väldigt naturligt och bara normalt, vilket antagligen är lite svårt eftersom de ofta är påhittade saker han skriver om.
"En ensam gestalt var på väg mot honom från andra änden av den långa, klart upplysta korridoren."
1984 utspelar sig i en grå, dyster stad där det förflutna och framtiden är lögner. Eftersom Winston Smith och alla andra människor i boken är i en konstigt psykiskt situation som nästan alltid är väldigt negativ, så blir man påverkad negativt också när man tänker på miljön. I boken så är "teleskärmen" nästan ständigt på. (Teleskärm är som en radio och en maskin som hela tiden övervakar en) Det gör så att de spelas mycket musik och är inte alls ofta tyst. Musiken är en annan grej som jag tänkt på i denna bok, kärlek och starka känslor för andra människor är ju förbjudna, så det förvirrar mig när. de sjunger om kärlek och förlorad kärlek ofta. Jag vet inte om jag kanske missförstått musiken helt eller om de bara spelas sådan musik och den kanske egentligen handlar om något annat. "De heter att allting är över, å att allting kan glömmas igen; men årena går å ja har samma sår som blöder i hjättat än!" är ett exempel på en av låtarna.
Lässlogg 2. Siri - Winston Smith
Winston Smith är huvudpersonen i boken. Han beskrivs på andra sidan där det står ”En småvuxen, mager figur, vars klenhet endast underströks av blåstället som var partiets uniform. Han hade mycket blekt hår, ansiktet var rödlätt av naturen, hyn narig av grov tvål och slöa rakblad…” Där för man en ganska tragisk och deprimerande bild av Winston. Trots att författaren inte beskriver Winston så grundligt behövs inte riktigt en djupare beskrivning, så som Winston lever spelar inte utseende någon speciell roll. Man ser i alla fall det gråa molnet som hänger över honom och resten av 1984s värld. Winston Smith har ingen, han lever ensam och verkar anse att alla som han skulle kunna bli vänner med bara ökar risken för honom att bli anmäld till tankepolisen. Han lever i en lungmiljö och även när det inte händer mycket verkar han hela tiden ha panik inuti sina tankar. Jag förstår honom dock; han är ju fast i en värld där han inte ens kan titta på flickan han är intresserad av utan istället lurar sig själv att han hatar henne. Det känns som om han har mycket smarta tankar och vet att storebror är fienden men problemet är att han inget kan göra. Nu börjar han med att försöka kommunicera med flickan han ”hatar” vilket blir väldigt komplicerat eftersom de inte ens kan titta på varandra i en sekund utan att de tror att de kan väcka uppseende. Kärlek är alltså strikt förbjudet dock är Winston gift… Men de har inte sett varandra på ca 10 år. Jag vet inte vad jag tycker om det, för jag är skeptisk mot att om man får gifta sig kan man lika gärna gifta sig med någon man är kär i? Fast egentligen tror jag regeringen skulle villat ta bort äktenskap också, det är bara det at de behöver att alla måste fortsätta få barn, men om de kunde skulle de nog förbjuda alla slags intima och kärleksfulla handlingar. Andra delen i boken har nu precis börjat, hoppet som Winston har burit på kanske inte är förgäves!
Första loggen Siri - 1984
1984
1984 är hittills en välbeskriven framtidsbild, där alla människor ständigt blir övervakade av ”Storebror”. Det hårt styrda landet styrs av ”Partiet”. Människorna kan knappt tänka själva och blir konstant manipulerade och undanhållna information av regeringen. ”Det var en klar kall aprildag, och klockorna visade tretton. Winston Smith tryckte hakan mot bröstet för att slippa snålblåsten och slank hastigt in genom glasdörren till Segerhuset, men inte tillräckligt hastigt för att hindra en virvel av dammfin sand att följa med in” Så börjar 1984. Det är inte så mycket som egentligen händer i de första meningarna, men man börjar ändå undra vem denna Winston Smith är och vad han ska göra. Man följer honom då när han går hem till sitt ensamma hem, på väggarna står det STOREBROR SER DIG men Winston Smith verkar inte tycka det är onormalt. När man fortsätter läsa de första kapitlen så får man reda på att Winston Smith inte gillar Storebror och är på gränsen att göra något olagligt, han sitter dock i en svår situation. Eftersom allt han gör är bevakat och man inte ens får tänka olagliga tankar, så som ”ned med storebror” verkar Winston frustrerad. Han skriver ”Till framtiden eller det förflutna, till en tid då tanken är fri, då människor är olika varandra och inte lever ensamma – till en tid då sanningen finns till och det som är gjort inte kan göras ogjort: Från likriktningens tidsålder, från ensamhetens tidsålder, från Storebrors tidsålder, från dubbeltänkandes tidsålder – med hälsning!” Det finns inte mycket hopp i 1984… Winston Smith är det hopp man får, det hopp som kan ändra någon i Storebrors värld. Jag tror att Winston kommer att hitta på någonting och förändra världen på något sätt, förhoppningsvis med hjälp av andra. För han är väldigt ensam.
Krig är frihet
Frihet är slaveri
Okunnighet är styrka
är Storebrors slagord, vilket får mig att tro att världen fullkomligt vänts upp och ner. I de första kapitlen av boken blir man nästan deprimerad av den hemska, hatfulla värld Winston Smith bor i.
//Siri
