dystopier

Även fast miljön i 1984 inte beskrivs jättemycket i boken så kan jag verkligen se nittonhundra åttiofyras London framför mig när jag läser boken. Dock så föreställer jag mig oftast miljöer ganska annorlunda mot hur det beskrivs i böcker, jag vet liksom hur det "egentligen" (enligt författaren ser ut) men jag målar hellre upp en egen bild.

Hursomhelst, London känns väldigt slitet och smutsigt, jag tänker mig inte att det är så klassiskt "dystopigrått", utan mer vitt, fast väldigt smutsigt. Området  lite utanför innerstan, där prolerna bor, verkar mera grått, men inte riktigt på ett deprimerande sätt, med gamla, slitna, risiga hus och små gränder. "Han kom gående längs en smal stenlagd gata med små tvåvåningshus med nötta dörrar som vette direkt ut mot trottoaren och på något underligt vis erinrade om råtthål. Här och där bland gatstenarna låg pölar av smutsigt vatten. In och ut genom de mörka dörröppningarna och i de smala gränderna vimlade en förvånansvärd massa människor -..."

Där jag är just nu i boken så beskrivs det att det är sommar och varmt, och jag kan verkligen se det framför mig. Solen skiner, så det är väldigt ljust (somsagt, inte alls så "dystopigrått"!). Luften dallrar av den fuktiga värmen, gatorna är fulla med folk och det luktar så som en varm storstad luktar.

Huset som Winston bor i verkar inte så trevligt, redan på första sidan får man veta att "Trapphallen luktade kokt kål och gamla trasmattor". Hans lägenhet är liten och fyrkantig, och teleskärmen ( en apparat som hör och ser allt som man gör när man är i närheten av den) är ständigt på. Den ger förmodligen ett blåaktigt ljus ifrån sig, vilket får lägenheten att verka ännu kalare och tråkigare.

Det är en väldigt bra bok, och den gråa, tråkiga Winston som jag beskrev i min förra läslogg är nästan helt borta efter att han träffat Julia. Det är bra eftersom det blir mycket roligare att läsa när han är glad och gör saker som han faktiskt gillar.

Winston tvivlar mer och mer på Storebror och Partiet, men han kan inte minnas hur det var innan de fanns. Det märks att han vill ha förändring, men han försöker inte göra någonting, utan skriver bara i sin dagbok om sina funderingar. Jag tycker att Winston verkar vara en ganska negativ och nästan lite paranoid person, och det stör mig lite. Han tror hela tiden att tankepolisen kommer upptäcka att han ägnar sig åt "Krimtänk", att tänka förbjudna tankar och ifrågasätta samhället och Storebror. Och när han får kontakt med Julia första gången så tror han att hon är en spion eller en tankepolis.

Boken består av tre delar, och jag har nu läst den första och första kapitlet av den andra. I första delen så hände det inte så jättemycket, man fick mest följa Winstons vardagsliv och funderingar. Jag skulle tro att andra delen kommer bli mer händelserik, och att det kommer hända någonting med Julia, som Winston precis har träffat, och att det kommer bli mer och mer spännande, och så kommer upplösningen i tredje delen.

Jag har valt boken 1984 av George Orwell (eller Eric Blair, som han heter egentligen). Det är ganska självklart att den handlar om år 1984, så titeln är inte jättespännande. Det hade varit en mer lockande titel om det inte hade varit år 1984 än, för det låter ju mer spännande om det är i framtiden än ett årtal som redan varit. När man läser boken så tänker man inte så mycket på att den utspelar sig 84, det känns mer som att den utspelar sig någon gång i framtiden. Boken börjar inte mitt i en händelse, utan man får i början mest följa huvudpersonen, Winston Smiths, vardagsliv. Även fast det inte händer jättemycket, man får mest följa Winstons liv och ”höra” hans tankar och funderingar om världen han lever i, så är jag fast i boken. Dels för att det är intressant att läsa om en så annorlunda vardag, och dels för att det känns som att det kommer att hända någonting snart. Jag tycker att det lätt blir tråkigt när det inte händer så mycket på en gång, men inte i den här boken. Den första meningen är intressant, ”Det var en klar kall aprildag, och klockorna visade tretton”, jag har inte läst så många böcker där författaren börjar med att tala om tid och datum.  Sedan beskrivs en trapphall, och stora planscher med texten ”Storebror ser dig”. Det hela känns lite mystiskt, och man blir nyfiken på vem Storebror är. Det är den frågan, och många andra frågor som får mig att vilja läsa vidare, jag vill veta allt om samhället som Winston lever i, hur det fungerar, varför det blev som det är och vilka planer det finns för framtiden.