SIRI 1984 LOGG 3
I 1984 får jag känslan av att staden är väldigt grå och dyster. Men jag vet inte om det faktiskt beskrivits så i boken eller om hela stämningen och händelserna får mig att tänka så.
När jag tittar på hur de beskrivits i boken så beskrivs saker smått hela tiden men de är inte ofta som han beskriver en viss plats i flera sidor utan han håller det oftast rätt så kort. Det är bra, han tänker nog att de ställen man ändå inte ska åter vända till eller det faktiskt inte spelar någon väsentlig roll för tillfället, behöver man inte beskriva för mycket. Men samtidigt är de enkla och naturliga beskrivningarna han gör är fina till. "Han gick till badrummet och skurade noga bort bläcket med den sträva mörkbruna tvålen som raspade som sandpapper och därför lämpade sig bra för ändamålet." är ett exempel. på en oväsentlig mening i mitten av en slumpmässig sida. Jag gillar verkligen sättet Orwell skriver och beskriver, det känns väldigt naturligt och bara normalt, vilket antagligen är lite svårt eftersom de ofta är påhittade saker han skriver om.
"En ensam gestalt var på väg mot honom från andra änden av den långa, klart upplysta korridoren."
1984 utspelar sig i en grå, dyster stad där det förflutna och framtiden är lögner. Eftersom Winston Smith och alla andra människor i boken är i en konstigt psykiskt situation som nästan alltid är väldigt negativ, så blir man påverkad negativt också när man tänker på miljön. I boken så är "teleskärmen" nästan ständigt på. (Teleskärm är som en radio och en maskin som hela tiden övervakar en) Det gör så att de spelas mycket musik och är inte alls ofta tyst. Musiken är en annan grej som jag tänkt på i denna bok, kärlek och starka känslor för andra människor är ju förbjudna, så det förvirrar mig när. de sjunger om kärlek och förlorad kärlek ofta. Jag vet inte om jag kanske missförstått musiken helt eller om de bara spelas sådan musik och den kanske egentligen handlar om något annat. "De heter att allting är över, å att allting kan glömmas igen; men årena går å ja har samma sår som blöder i hjättat än!" är ett exempel på en av låtarna.
När jag tittar på hur de beskrivits i boken så beskrivs saker smått hela tiden men de är inte ofta som han beskriver en viss plats i flera sidor utan han håller det oftast rätt så kort. Det är bra, han tänker nog att de ställen man ändå inte ska åter vända till eller det faktiskt inte spelar någon väsentlig roll för tillfället, behöver man inte beskriva för mycket. Men samtidigt är de enkla och naturliga beskrivningarna han gör är fina till. "Han gick till badrummet och skurade noga bort bläcket med den sträva mörkbruna tvålen som raspade som sandpapper och därför lämpade sig bra för ändamålet." är ett exempel. på en oväsentlig mening i mitten av en slumpmässig sida. Jag gillar verkligen sättet Orwell skriver och beskriver, det känns väldigt naturligt och bara normalt, vilket antagligen är lite svårt eftersom de ofta är påhittade saker han skriver om.
"En ensam gestalt var på väg mot honom från andra änden av den långa, klart upplysta korridoren."
1984 utspelar sig i en grå, dyster stad där det förflutna och framtiden är lögner. Eftersom Winston Smith och alla andra människor i boken är i en konstigt psykiskt situation som nästan alltid är väldigt negativ, så blir man påverkad negativt också när man tänker på miljön. I boken så är "teleskärmen" nästan ständigt på. (Teleskärm är som en radio och en maskin som hela tiden övervakar en) Det gör så att de spelas mycket musik och är inte alls ofta tyst. Musiken är en annan grej som jag tänkt på i denna bok, kärlek och starka känslor för andra människor är ju förbjudna, så det förvirrar mig när. de sjunger om kärlek och förlorad kärlek ofta. Jag vet inte om jag kanske missförstått musiken helt eller om de bara spelas sådan musik och den kanske egentligen handlar om något annat. "De heter att allting är över, å att allting kan glömmas igen; men årena går å ja har samma sår som blöder i hjättat än!" är ett exempel på en av låtarna.
Kommentarer
Trackback
