dystopier

Siri, Läslogg 4 – Okunnighet är styrka, Winston och Julia

Nu har jag läst fyra femtedelar av 1984 och jag kan inte förstå hur den ska sluta, det är också därför jag känner att det är svårt att beskriva handlingen där för att för mig känns det som om den har bytt riktningar flera gånger, först handlade den om Winston som endast hade en internkonflikt om hur samhället såg ut efter det så blev det plötsligt en bok om förbjuden kärlek och Julia. (Som är hanns älskarinna och jobbar på samma arbetsplats som honom.) Julia och har då hittat någon annan som tänker som dem, Julia är yngre och inte riktigt verkar tro att man kan ändra världen lika mycket som Winston hoppas. Så boken handlar alltså om Julia och Winston som samtidigt som de har sin förbjudna kärleksaffär har lyckats få kontakt med ”motståndsrörelsen”. Boken är från Winstons perspektiv och han hade redan från första början av boken ogillat och varit osäker på om ”Partiet” är bra och så bra och goda de framställer sig att vara. För i världen Winston bor i är man ständigt bevakad, jobbar eländigt långa arbetstimmar och kärlek är förbjudet. Det pågår ständigt ett krig i världen de bor i och de skriver om tidningarna efter dem har getts ut bara för att få det att se ut som om de aldrig har fel. En annan konflikt som inte har störtat till sitt antagligen ganska sorgliga slut är Winston och Julias förhållande. De vet att det är förbjudet och att de inte kan smyga runt med det mycket längre. De finns en stor chans att de blir fasttagna om någon ser deras avvikande beteende. Nu har de också gått med på att göra uppdrag för motståndsrörelsen och där kan de få uppgifter som att ta livet av sig eller fly från deras plats och aldrig mer komma tillbaka. Jag tror att Julia inte bryr sig lika mycket som Winston om deras medlemskap i motståndsrörelsen, Winston vill verkligen ändra på värkligheten och verkar ha hoppet om att göra det dock tror jag att han förstår att han antagligen inte får vara med och se den förändringen men det verkar inte hindra honom från att försöka, vilket verkligen är vad de måste göra för att leva som de gör i 1984 är knappt att leva alls. I en bok som Winston får står det, under rubriken ”Okunnighet är styrka”, till exempel ”…I och med utvecklingen av den maskinella industrin blev förhållandet annat. Även om det fortfarande var nödvändigt att människor utförde olika slags arbete var det inte längre nödvändigt att de levde på olika sociala eller ekonomiska nivåer.” Det förklara lite av det underliga samhället där alla verkar bo på samma nivå och det skulle väl vara bra om alla var jämlika men inte om alla ska vara fattiga, men det är för att de inte strävar efter ett samhälle där alla ska vara jämlika utan… faktiskt är jag inte säker på vad ”de” vill att samhället ska se ut men i boken Winston får blir mycket förklarat, jag tycker det är ett väldigt smart drag av författaren för jag vet inte annars hur man skulle få reda på hur 1984 egentligen ser ut eftersom vi ser dem hur de ovetande ögonen som tillhör Winston Smith. Boken och handlingen känns som om varje sida skulle kunna varit den första, för egentligen känns det inte som om det har hänt något (i alla fall inte första hälften av boken)  jag vet att det har det, men inget känns så relevant. Det känns mest som om jag fått samhället och Winston förklarade för mig men som om jag väntar på att ett äventyr ska börja! Kärleken och Julia känns inte så viktigt egentligen men det kanske bara är för att jag blir mycket nyfiknare av vad sjutton som händer inne i det inre partiet och de som styr, för att faktiskt bry mig om Julia och Winston...