Sam, Läslogg 5, 1984

Nu är man färdigläst med 1984 och har mycket att säga. Vändningen i historien tror jag inte är riktigt ”pang på”. alltså, att de inte är en direkt handling eller scen. Utan historien byggs upp genom Winstons hat och tankar gentemot partiet, och vändningen var att de bit för bit ändrade Winstons tankar.När man får reda på att O’Brian är på Storebrors sida är en stor vändning. Att de var han som skrev boken. Den vändningen ändrade ens syn på O’Brian, och gjorde det här om Goldstein existerar eller inte lite snurrigare. Vändningen stämde överens med hur jag trodde den skulle vara, att ingenting stämde. Att han skulle vända sig mot sig själv.

Jag tycker inte att när Julia och Winston blir infångade och satta i Kärleksministeriet att de är någon vändning i historien. Jag ser de bara som en händelse, historien bygger inte på en storyline med händelse, utan snarare vad som händer i Winstons huvud, när han ska bli ”råttmat”, finns de ingen vändning i den yttre historien, utan bara i den inre (Winstons huvud). Jag har jämfört boken med ”Naiv Super” innan, för jag tycker den inre historien är lik, och den är de även här, att historien handlar om de som händer i Winstons huvud, och inte de runt om, men de som händer i Winstons huvud är pga de som händer runt om kring, till skillnad från Naiv Super, där de mer handlar om att hans egna tankar.

Historien slutar väldigt bra, tycker jag, de tycker inte Linn, med att han blir skjuten, vilket är något han gått runt och väntat på. De var bra och realistiskt, 1984 kunde inte sluta med att Winston ensam lyckas göra uppror gentemot Storebror och blir den nya ledaren av Oceanien. De skulle vara ett alldeles för orealistisk slut och som läsare skulle man bli lite besviken. Den lämnade även många luckor öppna, t.ex. om storebror verkligen fanns eller inte. Men O’Brian bekräftade att storebror aldrig kommer dö, de kan betyda att han inte finns som riktig person, men de betyder också att de kan vara en titel. Eller att de är som Nordkorea, där Kim II-sung är landets ledare, fast än han varit död sen 1994, hans titel är/var eternal president of the Republic. Sen om dem satte Julia i råttburen eller inte, det var lite oklart, det kan vara så att de var där ifrån hon fick ärret som hon hade på kinden när dem träffade varandra efteråt.

 

1984 är väldigt lik animalfarm på många sett, men jag läste gammal kritik från 1983, som sa att den största skillnaden mellan dessa två böcker var de att man inte kunde skratta år något i 1984, de stämmer, de var en rå dystopi, som inte släppte in något spår av utopi överhuvudtaget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0