dystopier

1984 miljöbeskrivningar är oftast väldigt beskrivande på ett enkelt sätt. Det betyder inte att dem är sämre skrivna, utan bara att man inte använder onödiga utsmyckningar. Samtidigt så lyckas man alltid få fram känslan av stället som beskrivs. Det gör man ofta genom att beskriva detaljer som ofta inte är så betydande på själva platsen, men som ändå gör att man får en känsla för stället.

Tillexempel ''Det var så gott som tomt på Kafe Kastanjeträdet. En sned stråle sol föll genom ett fönster över dammiga bordsskivor. Det var vid den ödsliga femtontiden. Ur teleskärmarna sipprade en rännil av skrällig musik.''
Man skriver inte om hur stolarna ser ut eller hur stort rummet är, men meningen om solstrålen över dammiga bordsskivor gör att man ändå får en bild av hur rummet ser ut. Det är inte så vanligt att man har såna miljöbeskrivningar i böcker, men jag gillar det verkligen.

Dock så är inte miljöbeskrivningar med så ofta, Winston håller sig ofta till samma ställen och dem behöver ofta inte så mycket beskrivning. Jag får känslan av att George Orwell är mer intreserad av personbeskrivningar, för sådana finns det många av och till skillnad från miljöbeskrivningarna så är dem ofta långa och detaljerade. Enligt mig så är 1984 en bok som handlar mycket om människor och hur människor fungerar. Miljöbeskrivningar känns inte så viktiga för författaren, det som han vill berätta om är kärleken mellan Winston och Julia eller O'Briens sjuka sinne. Det är också där som boken har sina starka sidor, dem som verkligen får en att älska boken.