Läslogg nr.5 av: Vanessa
LÄSLOGG.5 Fahrenheit 451
Jag tycker att vändpunkten i boken är väldigt tydlig. Mildred (hon är ännu mera dum i huvudet efter det här) ringer medvetet brandkåren och berättar att det finns böcker hemma hos henne och att det är Montag som lagt dem där. Hur kan man vara så elak så att man praktiskt taget förråder sin egen man!? Och vad skulle hon själv vinna på det hela? Är böcker verkligen så hemska?
Guy är på jobbet och får reda på att de måste rycka ut och fattar inte vinken förrän de är utan för hans port och går mot hans lägenhet. Där tvingar Beatty honom till att själv spruta fotogen över hela sin lägenhet vilket, som tur är, leder det till Beattys död, vilket antagligen var bäst för omvärlden och för Guy själv. Men problemen var inte över där, för när han vände sig om och stirrade in i tv-väggen såg han att den mekaniska hunden har släppts lös för att spåra upp Guy och sedan döda honom, något som resten av världen gladeligen sitter och tittar på med spänning.
Hur som helst så dör hunden när den hamnar i lågorna, men en ny hund skickas ut från ett annat distrikt och återigen börjar jakten. Montag flyr för sitt liv och springer hem till Faber som berättar att hans enda chans är att springa ner till floden och sedan till det övergivna järnvägsspåret, och följa det tills han möter några uteliggare som liksom han en gång var tvungna att fly för sina liv och hamnade där. Precis när Guy kommer nära floden kommer roboten och hoppar emot honom med den vassa gift tanden hängande ur munnen, och exakt när man tror att det är försent hoppar han i floden och försvinner. Då kom upplösningen – lättnaden av att han klarade det trots allt, trots att hunden var så nära från att hinna upp honom. Och man blir så glad när man läser det, att allt blev bra och att han fann männen längs järnvägsspåret och fick en viss frid. Men bara en liten stund senare sprängs allt i småbitar, hela staden han just flytt ifrån, allt, borta, förstört. Alla byggnader och allt som han någonsin haft där faller till små bitar, liksom hans fru Mildred, som han älskat så mycket och stöttat.
Just i den stunden kommer han på när de träffades första gången, i Chicago. Det är så hemskt att han kommer på det då, då när det inte längre fanns kvar. Men man förstår och vet att allt blev bra, att han förstod att han hörde hemma med dem till sist och blev lycklig.
