dystopier

Jag skulle säga att i 1984 finns det både interna och externa konflikter. Den stora externa konflikten ur Winstons perspektiv är ju mellan honom och storeror, och hans parti eller hur man nu ska uttrycka sig, de som styr i Oceanien. Rättare sagt att Winston är emot storebror och vill göra uppror. Och självklart är krigen mellan Oceanien, Euasien och Ostanien en väldigt stor extern konflikt (det är det hela boken bygger på liksom) men just ur Winstons persepektiv dåra. Senare i boken, just denna femtedel kommer den interna konflikten. O´Brien ska ju "förvandla" Winston och göra så att han börjar dyrka och älska storebror och detta bidrar till en väldigt stor inre konflikt i Winston. Medan han behandlas brottas han med alla frågor, tankar och känslor. O´Brien använder tillochmed metoder så att han faktiskt tar sig in i Winstons huvud, och helt enkelt påverkar Winstons inre, väldigt hemskt! Redan i början när jag började läsa 1984 tänkte jag att det skulle handla om hur Winston skulle försöka motverka storebror, ja hela boken handlar om det, men också Julia och hans kärlek♥ till henne har en stor del av boken. Den interna konflikten kommer ju inte tills nu i slutet och jag tycker det faktiskt blir en liten vändning! Från allt det här med broderskapet och hur Winston ska motverka, jag blev så chockad när O´Brien visade sig vara på storebrors sida och de blev genast intressantare! Istället för att hela boken hade malt på om hur Winston skulle motverka och att han och Julia skulle offra sina liv, döda barn för broderskapet och så vidare. Inte för att jag uppskattar att Winston nu blir torterad och plågad, och att det känns som om han kommer falla för storebror vilken sekund som helst, men just att boken fick en liten twist. Det kändes så nytt i en ganska seg bok. Nu känns det iallafall som att det bara går utför. Jag tror inte detta kommer sluta väl...