Elin. LE - Du sköna nya värld - Läslogg 3

Innan jag började läsa Du Sköna Nya Värld visste jag inte att man kan få en uppfattning om en miljö på ett undermedvetet plan när man läser en bok. Jag upplever inte det jag har läst hittills i boken vara särskilt miljöbeskrivande, alltså jag tycker inte att det är särskilt många ord som beskriver personer och omgivningar, - men ändå kan jag få upp en tydlig bild i huvudet hur det ser ut, luktar, känns och upplevs i berättelsen. Och detta märker jag inte ens förrän jag har slutat läsa! Ett grymt exempel på utmärkt författarskap skulle jag vilja kalla det. Däremot finns det enstaka saker (det kan vara vad som helst) som beskrivs oerhört detaljerat och uttänkt.
Till exempel: "Hans ansikte var fårat av djupa rynkor och svart som en lavamask. Den tanddlösa munnen var infallen. I mungiporna och på båda sidorna av hakan lyste några långa borst nästan vita mot det mörka skinnet. Det långa, oflätade håret hängde i grå testar ned omkring ansiktet. Kroppen var böjd och utmärglad, nästan bara skinn och ben."
Det här exemplet beskrivs i boken (som jag uppfattar det) ur "Leninas" perspektiv och då är det nog meningen att man ska uppleva det som hon gör och då skriver författaren så att man ska få en obehaglig och nästan motbjudande känsla av mannen som beskrivs. Jag kan verkligen uppleva hur den här mannen är, ser ut, låter, känns och luktar även om det inte står precis alla de sakerna i texten. 

Jag känner väldigt ofta när jag läser boken att jag kan känna igen mig i vissa känslor och situationer som beskrivs, det tror jag är viktigt för läsarens inlevelse i handling och bok i helhet.
Fast även om jag inte levde mig in i berättelsen på det viset jag gör så skulle inte det spela någon större roll tror jag eftersom det absolut inte är det som är huvudsyftet i boken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0