Den fjärde läsloggen om "Du sköna nya världs" konflikter av Vilhelmina
Jag har nu kommit till min fjärde läslogg, vilket betyder att det är dags för mig att skriva om konflikter, och jag tänkte först och främst skriva om en extern konflikt; det är om när John (också kallad ”Vilden”); som bor i detta reservat med sin mor Linda (Där dem lever naturligt, alltså ungefär som oss här och nu!) där de är utstötta av dess befolkning, vilket också beror på att alla i det samhället är indianer förutom John och hans mamma Linda. De var tvungna att bo i reservatet för att John föddes där (Linda bodde ju utanför reservatet innan honom, som hon längtar efter och skyller därför det på John.). Men när Bernard och Lenina var på resa där skapades en vänskap mellan John och Bernard och samtidigt ett intresse emellan John och Lenina, så när Linda och John fick chansen att komma ifrån reservatet av Bernard var svaret självklart ja, de trodde också att det var svaret på befrielse men i den sköna nya världen tar olyckliga Linda överdoser på lyckodrogen Soma vilket senare i boken leder till hennes död.
John har fått nog, han vägrar att gå på Bernards viktiga dag och bryter i stort sett deras vänskap så gott han kan. Sedan så läser John olaglig poesi för Helmholtz (Han läser ”Romeo och Julia” vilket är skönlitterärt; alltså olagligt.) Helmholtz visar först stort intresse för det och blir imponerad, vilket leder till att Johns och Helmholtzs vänskap växer tills texten John läser innehåller ord som ”mor” och ”far”. Det får hans kamrat att döskratta, för i den världen är födseln konstgjord och att John har fötts naturligt får honom också att känna sig mer utanför och hata hela den världen ännu mer.
När rynkiga, finniga, och dessutom feta Linda är döende (P.g.a. överdosen på Soma.), är John såklart förtvivlad så när han springer in på Park Lanes sjukhus och viskar tyst: ”Hon är min mor.” På sjukhuset visar han sig mänsklig på olika sätt t.ex. när hans temperament höjs p.g.a. sjuksköterskan.
Men jag tycker att det är gulligt när John sjunger visor som Linda sjungit för honom i hans barndom: A, B, C, vitamin D I hopp om att hon ska vakna, dock har jag inte kommit långt nog för att vara säker på om hon ska överleva.
John har fått nog, han vägrar att gå på Bernards viktiga dag och bryter i stort sett deras vänskap så gott han kan. Sedan så läser John olaglig poesi för Helmholtz (Han läser ”Romeo och Julia” vilket är skönlitterärt; alltså olagligt.) Helmholtz visar först stort intresse för det och blir imponerad, vilket leder till att Johns och Helmholtzs vänskap växer tills texten John läser innehåller ord som ”mor” och ”far”. Det får hans kamrat att döskratta, för i den världen är födseln konstgjord och att John har fötts naturligt får honom också att känna sig mer utanför och hata hela den världen ännu mer.
När rynkiga, finniga, och dessutom feta Linda är döende (P.g.a. överdosen på Soma.), är John såklart förtvivlad så när han springer in på Park Lanes sjukhus och viskar tyst: ”Hon är min mor.” På sjukhuset visar han sig mänsklig på olika sätt t.ex. när hans temperament höjs p.g.a. sjuksköterskan.
Men jag tycker att det är gulligt när John sjunger visor som Linda sjungit för honom i hans barndom: A, B, C, vitamin D I hopp om att hon ska vakna, dock har jag inte kommit långt nog för att vara säker på om hon ska överleva.
Kommentarer
Trackback
