Isa - Läslogg 1, 1984
"Det var en kall aprildag, och klockorna visade tretton. Winston Smith tryckte hakan mot bröstet och slank hastigt in genom glasdörren till Segerhuset, men inte tillräckligt hastigt för att hindra en virvel av dammfin sand att följa med in."
Så börjar 1984. Och det fortsätter i samma stil i några kapitel; man får följa Winstons vardagsliv i London under Storebrors regim. Redan från början får man veta att alla är ständigt bevakade. Gör man något minsta lilla olagligt eller regimkritiskt kan man bli vaporiserad. En enda tvivelaktig min som teleskärmen - en apparat som finns i varje rum, som ser och hör allt man gör, och samtidigt agerar som en radio som aldrig går att stänga av - snappar upp kan göra att man blir utraderad. Det är en obehaglig känsla, att Winston inte kan lita på någon i rädsla för att de ska anmäla honom. Det är också skrämmande men samtidigt fascinerande hur historien skrivs om hela tiden för att passa Partiet. En detalj som stör mig är att han säger att det inte går att fastställa ett datum eller årtal, men han jobbar med tidningar som är daterade.
Så börjar 1984. Och det fortsätter i samma stil i några kapitel; man får följa Winstons vardagsliv i London under Storebrors regim. Redan från början får man veta att alla är ständigt bevakade. Gör man något minsta lilla olagligt eller regimkritiskt kan man bli vaporiserad. En enda tvivelaktig min som teleskärmen - en apparat som finns i varje rum, som ser och hör allt man gör, och samtidigt agerar som en radio som aldrig går att stänga av - snappar upp kan göra att man blir utraderad. Det är en obehaglig känsla, att Winston inte kan lita på någon i rädsla för att de ska anmäla honom. Det är också skrämmande men samtidigt fascinerande hur historien skrivs om hela tiden för att passa Partiet. En detalj som stör mig är att han säger att det inte går att fastställa ett datum eller årtal, men han jobbar med tidningar som är daterade.
I alla fall så börjar boken med att vår protagonist gör något förbjudet: han börjar skriva dagbok. Han klottrar även en sida med orden "NER MED STOREBROR". Efter det går det utför med hans renlärighet, och Winston börjar intressera sig för en flicka på hans jobb (också emot lagen) på Sanningsministeriet, eller Minisann som det heter på nyspråk, Oceaniens officiella språk. Jag älskar vad Orwell har gjort med nyspråket, hur alla ord ska kortas ner och förenklas så att man i slutändan inte kan uttrycka en riktig åsikt.
Titeln 1984 är lättförklarad, boken skrevs 1948 och författaren George Orwell (pseudonym för Eric Blair) bytte bara plats på tionde- och entalssiffran.
Jag är ganska fängslad av boken, de lever i ett sjukt samhälle och man väntar bara på att något ska brista.
Titeln 1984 är lättförklarad, boken skrevs 1948 och författaren George Orwell (pseudonym för Eric Blair) bytte bara plats på tionde- och entalssiffran.
Jag är ganska fängslad av boken, de lever i ett sjukt samhälle och man väntar bara på att något ska brista.
Kommentarer
Postat av: Towe
Åh, vad bra! Jag skulle vilja höra en hel mening bara, på det där nyspråket. Det verkade fett intressant!
Postat av: Pär
Bra Isa! Du redogör tydligt för inledningen i boken. Bra att du visar med citat, för att förklara det du har läst. Jag håller med Towe om att man blir nyfiken på nyspråket och vill vet mer!
Postat av: Siri
Jättebra Isa! Det där med datumen har jag också tänkt på, det funkar inte riktigt...
Det är också spännande och så att man vill veta mer när du skriver "och man väntar bara på att något ska brista."
Det kommer bli kul att läsa 1984 samtidigt som dig och diskutera den!
Trackback
