dystopier

Jag läser alltså 1984 av Georg Orwell (Eric Blair). Boken är ju väldigt känd, så jag har höga förväntningar och har länge velat läsa den. Eftersom den är så känd kopplade ja titeln mest till vad jag har hört och vet om boken. Jag tror dock att det kan vara rätt smart att ha ett årtal som titel, för det blir precist och människor tycker nog att det kan vara roligt att se hur författarens vision om ett årtal som ändå låg så pass nära i tiden som det ändå låg. År 1984 kan jag också tänka mig att boken fick ett rejält uppsving, för då kunde man ju jämföra med hur det verkligen var.
Boken börjar i en händelse. En liten och ganska obetydlig sådan, men ändock en händelse: Winston (huvudpersonen) går in genom dörren. Redan i dem första meningarna märker man att det här inte är en berättelse där det händer saker precis hela tiden. Eller snarare att det händer massor av saker men man kan inte riktigt alltid förklara vad, för det sker succesivt och inte pang på hela tiden. Alltså att boken kan vara spännande och gripande utan att det är massor av action eller spänning alltid. Man tar tid att stanna upp se vad en person tänker eller hur en plats serut, hur den luktar och man får en känsla av platsen. Boken är full med adjektiv och är mycket beskrivande, vilket inte alltid är nödvändigt för att läsaren ska få en känsla av platsen men det kan underlätta. Det är helt enkelt olika stilar och båda är lika bra. I just den här boken beskrivs nästan allt som grått, metalligt, fult och hemskt men samtidigt känns det i texten att det finss ljus och hopp även om huvudpersonen inte riktigt märkt det än. Oftast finns det ljus i dystopier och här märks det ganska tydligt i hur språket är utformat, inte riktigt vad det säger direkt. Vad som mer är gemensamt för den har boken och andra dystopier är att litteraturen utarmas. Oftast är det böckerna som får ta smällen, som i "Du sköna nya värld" och "Fahrenheit 451" medan här angrips hela språket eller snarare Nyspråket. Kring år 2050 har ledningen tänkt att engelskan ska vara helt utbytt mot nyspråket, och tills dess ska så många ord som möjligt ha utplånats. Detta för att folk inte ska kunna tänka annorlunda än partiet (krimtänk)och om det inte finns ord för andra tankar än partiets kommer folk inte kunna ha andra åsikter heller (det är alltså tanken med ordutplåningen). På det hela taget tycker jag det verkar som Storebror (ledaren, förkortas SB) är väldigt rädd för att förlora makten. Han försöker få det att verka som om han är den självklara ledaren, att det inte kan finnas några tvivel om det över huvud taget men egentligen tror jag han är mycket, mycket rädd att förlora makten. Han är helt enkelt ganska maktgalen. Partiets hemska valspråk tjänar nog rätt så mycket att SB och partiet ska få sitta kvar vid makten: Krig är fred - Frihet är slaveri- Okunnighet är styrka. För att överleva i Flygbas ett (f.d. England) måste man nog leva så. Så här tänker jag kring betydelsen och varför man använder just det valspråket: Så länge landet är i krigmed något annat land behöver folket någon att ty sig till, någon att lita på som kan fixa allt och då är det mindre risk för uppror eller revolutioner. Alltså, så länge landet är i krig med något annat land är det större chans för fred inuti landet trots förtrycket och SB kan hålla sig kvar vid makten.
I Flygbas ett måste man också tjäna och slava för partiet, annars blir man varporiserad (alltså att man "försvinner", oftast under natten). Om man är okunnig och dum är det mindre risk att man ser problem i partiets politik, får andra åsikter eller bara börjar tvival på dem. Skulle det visa sig att man tänker det minsta lilla annorlunda skulle man också direkt bli varporiserad. Dessa två sista är också uttryck för att SB till varje pris vill hålla sig kvar vid makten. Winston vet mycket och är intelligent och därför har han börjat tvivla. Tvivla på SB, partiet, valspråket och hela samhället. Skulle tankepolisen (SB:s kår som håller reda på att alla tänker och tycker precis som partiet) få reda på Winstons tvivel skulle han antagligen bli varporiserad fortare än kvickt.
Dessutom fungerar det, folk tror verkligen att SB är helt perfekt, världens räddare och att partiets tankar är de enda rätta.Inte minst på barnen som vuxit upp med det fungerar det. Barnen drar sig inte för att anmäla sina föräldrar till tankepolisen om de misstänker att föräldrarna har minsta lilla annorlunda tankar. Har man en gång hamnat hos tankepolisen går man till slut inte fri, man kan bli frisläppt och få gå fri några år men till slut åker man ändå dit och blir varporiserad.
Denna jakt på fritänkare påminner mig om 1600-talets häxeriprocesser, fast mer hjärntvättat, värre och i större skala. På 1600-talet anmälde barn ibland sina föräldrar för häxeri och de avrättades, men för barnen var det nog i början mest på lek. En lek som till slut eskalerade i något fruktansvärt. Även i SB:s land tror jag att jakten på ett sätt är en lek för barnen. En storskalig lek som i sig är på allvar, men ändå en lek. Jag tror inte att barnen riktigt förstår att det är riktiga människor de handskas med, människor som de själva. De är för hjärntvättade.
Över det här ligger, som många kanske redan vet, mycket kommunism. Då inte kommunsiternas idealsamhälle utan snarare hur det skulle kan sluta om ett land försöker vara kommunistiskt. Ofta går det snett när länder ska vara kommunistiska, tänk på Kina och Sovjet. Antagligen märkte Orwell hur det var i t.ex. Sovjet och om hur det kunde bli om det blev som värst. 1984 är alltså en sorts varning om hur det kan bli.
Vad jag också tänkt på är att Orwell nog visste hur skönt det kan vara att få skriva. Att bara få skriva av sig. Det märks när han låter Winston skriva dagbok trots att han inte får och hur han bara skriver utan att riktigt förstå vad han skriver.
Det uppkommer allt som oftast nya ord och sammanhang som man i början inte riktigt förstår, men svar brukar komma efter några sidor eller så får man sakta men säkert förstå. Detta gillar jag för då får man klura lite samtidigt som man läser. Sist men inte minst ska jag tillägga att jag hittills verkligen har gillat boken väldigt mycket!!