dystopier

Jag har valt boken 1984 och har nu läst cirka 60 sidor. Författaren heter George Orwell. Titeln tycker jag är ganska trist om jag ska vara ärlig. 1984 säger inte mig nånting, okej det var ett årtal för länge sedan. Boken är dock utgiven 1949 och då när den utgavs tror jag att det var en intressant titel. Då tänker man ju ”Vad ska ha hänt då?” Vad har förändrats?” Men nu, 2011 uppstår inte de frågorna. Första meningen i boken är ”Det var en kall aprildag, och klockorna visade tretton”. Denna första mening gav mig en väldigt målande bild i huvudet. Det var inte en så himla medryckande inledning men allt eftersom blev man nyfiken på vad som kommer härnäst. Det första kapitlet (eller stycket) beskrev mest hur huvudpersonen ”Winston” bodde och hur det såg ut runt omkring honom. Sakta målades en ganska tragisk bild upp hur det såg ut. Teleskärmen t ex, som ser och hör allt (inte riktigt) och affisherna med storebror. Redan på andra sidan i boken får man reda på storebrors partiets slagord: ”KRIG ÄR FRED FRIHET ÄR SLAVERI OKUNNIGHET ÄR STYRKA” Jag läste om den här meningen ett antal gånger faktiskt. Jag tänkte att det kanske fanns någon gömd god tanke bakom det hela, men nej, det var det som stod. Redan nu växte en ganska klar och otäck (!!!) bild av storebror upp. Jag tror att författarens knep att fånga läsarna var just att ha många öppna frågor. Vem är storebror? Vad är nyspråk? Vad är meningen med teleskärm? Man blir så nyfiken och vill att dessa öppna frågor ska få ett svar. Detta kan jag säga fungerade på mig och även om jag får en klarare bild allt eftersom finns det fortfarande många gömda svar.  Jag tycker detta är en väldigt vanlig metod att fånga sina läsare, just att låta en inte riktigt förstå, vilket gör att man vill läsa vidare! När man läser på baksidan av boken står det att ”Winston” blir förälskad i ”Julia” (Varför avslöjar de så hilma mycket på baksidan för?) och det tror jag boken kommer kretsa kring. Denna ”Julia” har dock inte dykt upp en. Först när jag började läsa boken trodde jag att det skulle handla om att ”Winston” skulle på något sätt besegra storebror, samhället skulle bli rättvist och alla skulle bli glada, men ganska snart ändrades det. 1984 är en så mörk och förvrängd dystopi så det ser inte det minsta ljust ut.Jag menar, ”Winston” kommer knappt ihåg hur det var innan storebror härskade. Men om jag backar tillbaka till ”Julia” och att ”Winston” blir kär fick jag med en gång Romeo och Julia känsla. Den här förbjudna kärleken som är så stark, i 1984 kommer de dock inte från olika familjer utan man kan bara älska storebror i flygbas 1, Oceanien. Nej, nu måste jag fortsätta läsa!