Sanja Läslogg 3 Flugornas herre

Jag tycker att det William Goulding är bäst på i skrivandet är just miljöbeskrivningar. De är oftast både vackra och lätta att hänga med i och förstå. Man får direkt bilder i huvudet och jag har en ganska klar uppfattning av hur hela ön ser ut. Här är ett exempel från början av boken när de just kommit till ön och allt verkar vara ett fantasiskt äventyr : Över alltsammans, över brisen, ropen, de sneda solstrålarna över de höga berget, föll än en gång ett romantiskt skimmer, vänskapens, äventyrets, tillfredställelsens sällsamma, osynliga glans.
Jag tycker det är lätt att föreställa sig den känslan. Goulding lyckas väldigt bra med att beskriva olika stämningar. Här kommer ett annat exempel från när Ralph och några andra har sett ett fartyg vid horisonten och upptäckt att deras eld som fartygen skulle se röken från och komma till deras hjälp, nu hade slocknat pga att Jack sagt åt de vars uppgift var att hålla elden levande, att de skulle med och jaga. Jack och hans jägare kommer exalterade tillbaka med en död gris (deras första kött sen de kom till ön) och kan ju knappt vänta med att börja berätta och imponera på de andra, medan Ralph och hans gäng (bland andra Simon och Nasse) är besvikna och ursinniga på att de lät elden slockna. Det blir intressant när humören krockar och man kan lätt förstå deras irretation över Jacks munterhet.
Jack hade alldeles för mycket att berätta för att kunna göra det genast. Istället tog han ett danssteg eller ett par men kom sedan att tänka på sin värdighet och blev stående stilla med ett flin. Med en grimas av obehag fick han se att han hade blod på händerna, såg sig om efter något att torka dem på och strök sedan av dem mot sina shorts och skrattadde. Nu talade Ralph.
Ni lät elden slockna”
Jack slutade skratta, lätt irreterad över en sådan struntsak men alltför lycklig för att ta illa vid sig...
Vi kan tända den igen”...”Jag skar halsen av grisen”, sa Jack stolt, men skalv ändå till när han sa det...Ralph tog åter till orda, hes i rösten. Han hade inte rört sig.
Ni lät elden slockna”
Upprepningen gjorde Jack illa till mods.
Goulding beskriver mycket uttryck och rörelser men också natur och platser som tillsammans bildar en hel miljö. Han behöver t.ex inte skriva att Ralph är arg för det märks på hur han beter sig. Han beskriver inte så ofta lukter och smaker men de framgår av sig själv med hjälp av fantasin. Jag tycker han att han oftast har lagom mycket med miljöbeskrivningar, kanske att det blir lite för mycket enstaka gånger.


Kommentarer
Postat av: Ellen N

Intressant logg Sanja!! Man blir sugen på att läsa boken, bra att du haft med tydliga exempel så att man förstår vad du menar!Jag förstår känslan av att det kan bli FÖR mycket beskrivningar ibland... som tips kanske du kunde jämföra med en annan bok, film, person, händelse eller med dig själv!! Men jättebra logg!!

2011-12-16 @ 15:38:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0