dystopier

Jag vet att den här loggen egentligen ska handla om personer men jag måste bara säga det här först. Det märks tydligt att boken är skriven av en man när man inser att huvudpersonen (Winston) är typ 15-20 år yngre än flickan (Julia) han är kär i, hon är förövrigt kär i honom också. Här ett litet exempel:

”Jag är trettinie år. Jag har en fru som jag inte kan bli av med. Jag har åderbråck. Jag fem löständer.”

”Det bryr jag mig inte om sa flickan.”

Det finns säkert människor som tycker det är jätte sött att åldern inte spelar någon roll, men jag tycker det är ganska äckligt faktiskt. Jag gillar inte det faktum att hon är nästan 20 år yngre än honom, och jag kommer nog störas av det resten av boken.

Hur som helst, jag tänker skriva om den gamle mannen som äger antikvariatet. Jag gillar inte Winston och vill därför inte skriva om honom. I alla fall, Herr Charrington heter den gamle som äger antikvariatet. Han blir presenterad som väldigt trevlig, drygt 60 år. Han framstår som otroligt sympatisk, och han verkar veta lite om hur det var innan Revolutionen. Han är uppenbarligen emot storebror till viss mån. Han bor bland prolerna, prolerna är de som är emot storebror och hans sätt att styra. Förhoppningsvis så kommer han dyka upp igen längre in i boken. Den andra personen jag har valt är faktiskt storebror. Jag förstår inte vart han befinner sig, men sen kom jag att tänka på att folket i Oceanien antagligen inte heller vet exakt var han är. De enda gångerna man ser honom är på teleskärmarna. Jag skulle vilja att huvudpersonen träffade honom så man fick en känsla av hur han är att kommunicera med.

Nu tänkte jag också återkomma till det som gjorde mig partisk till den här boken, Winstons och Julias åldersskillnad och hur snabbt det gick. Hon ger alltså honom en lapp där det står ”Jag älskar dig”. Drygt en vecka senare möts de i hemlighet hånglar och som jag förstår det ligger med varandra.  

Men, om jag har tur stiger spänningen lite längre in i boken, just nu är det spännande men spännande i snigelfart.