dystopier

Jag valde 1984, skriven av George Orwell. Om jag inte hade läst lite ur den och fått veta vad den handlade om hade jag nog inte valt den. Om jag hade sätt den på biblioteket hade jag nog trott att det var en bok om hur det var på 80-talet. Hur som helst så tycker jag att inledningen är bra. Det börjar med att huvudpersonen är på väg upp i sin lägenhet. Det som fångar ens uppmärksamhet är beskrivningen av affischen på diktatorn som styr landet (Storebror) och ju längre in i boken man kommer desto läskigare blir Storebror och hela denna sjuka värld huvudpersonen Winston bor i. Även om jag har läst många böcker som börjar på ett liknande sätt som den här så gjorde det ingenting. Jag har redan fått klart för mig att Winston kommer bli kär men det är inte många sidor in i boken som han också börjar ändra sin politiska åsikt och börjar avsky Storebror, Oceanien och Flygbas 1 där han bor. Verkligheten påminner lite, eller ganska mycket, om hur det var i Tyskland under andra världskriget. Vilket inte är så konstigt med tanke på att den är skrivet kort där efter. Förhoppningsvis så börjar Winston planera på att störta Storebror eller fly från Oceanien, för jag tror inte jag kommer palla läsa den här boken om han bara går runt och äcklas av Storebror med sina dystra tankar.

Det är så mycket som är så fel i Oceanien. Barn som anger sina föräldrar, den obehagliga kärleken som folket ger till Storebror. Manipuleringen av alla tidningar, historieböcker och litteratur som får Storebror att verka som den mest pålitliga människan som vandrar på Jorden. Det utvecklas också ett nytt språk i boken som heter Engsoss, eller nyspråk. Och de nämner att år 2050 kommer man bara prata det. Den här framtidsvisionen som George Orwell skriver om är skrämmande och väldigt obehaglig. Om jag var Winston hade jag försökt fly eller ta självmord för länge sen. Men, jag är väldigt nyfiken på att se hur den här boken kommer att utvecklas.