dystopier

Det är egentligen inte märkbart mycket miljöbeskrivningar, de är där, men man lägger inte riktigt märke till de. Författaren fokuserar mest på Winston, hur han ser händelser och vad det gör med hans tankar. Miljöbeskrivningarna är som tydligast i rummet ovanför Charringtons butik, O'briens lägenhet och baren som ligger i prolernas kvarter. De platserna fick jag i alla fall bilder av i huvudet. Hans jobb förstår jag nästan inte alls hur det ser ut. Men gatorna och husen får man klart för sig hur det ser ut. Också när bomberna faller får man en klar bild för sig hur det känns för Winston.
"Rummet där de stod var avlångt och mjukt upplyst. Teleskärmen var nerdämpad till ett svagt mummel; den tjocka mörkblå mattan kändes som sammet att trampa på.
"Nedanför fönstret var det någon som sjöng. Winston kikade ut, trygg bakom tyllgardinen. Junisolen stod fortfarande högt på himlen."

Jag tycker att miljöbeskrivningarna är bra i den här boken. Dock tycker jag Winstons tankar är ganska jobbiga och ointressanta. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i någon av karaktärerna, vilket bidrar till att jag inte riktigt gillar den här boken.