dystopier

Jag måste säga att just miljöbeskrivningarna i Kallocain inte är så många, vilket jag inte tycker är ett problem. Jag har lätt för att få en slags överdos av beskrivningar så den här boken passar mig perfekt. Boye verkar ha satsat snarare på andra sorters beskrivningar, som personligheter och utseende.

Trots denna "fattigdom" av miljöbeskrivningar har jag lyckats skapa mig otroligt rika bilder av hur världen i Kallocain ser ut. Det är nog det som jag uppskattar mest hos boken, att den är relativt "rakt på sak" men ändå tillåter den långa utsvävande tolkningar. Allt i boken känns mycket genomtänkt. Man får helt enkelt inte allt förklarat för sig direkt, kanske framförallt för att den är skriven ur första person och Leo (huvudpersonen) faktiskt inte vet så mycket.

Jag tänker mig att städerna ser ut ungefär såhär:

Det må vara en ganska klassisk tolkning av en dystopisk värld men den är ändå en väldigt fängslande tanke.  Alla gråa väggar och höga geometriska hus, underjordsbanan med alla grått klädda medsoldater i, som sagt så har jag skapat miljöbeskrivningarna själv, boken lägger bara grunden. Man får inte veta så mycket om hur naturen ser ut, men den verkar vara ungefär som den i vår värld. En mycket välskriven mening enligt mig är när Leo se ut ur det fönsterlösa flygplanet han färdas till huvudstaden i:

"På film hade jag naturligtvis sett gula åkrar, gröna ängar, skogar, betande får och kor, till och med flygbilder, så jag hade strängt taget ingenting att vara nyfiken på, och ändå hade jag att kämpa med en löjlig och barnslig önskan, att planet skulle haft något enda litet titthål, som man i hemlighet kunde sett igenom..."

En originell idé i boken är att alla medsoldater måste ha en ovanjordslicens för att få tillstånd till att vistas ovanjord. Detta gör att jag undrar hur de bor, bor de kanske under jorden? Eller så bor de ovan jorden men de har inga fönster, de kanske kommer upp i husen från tunnlar. Det skulle vara rentav hemskt enligt mig, att inte ha tillgång till solljus i sitt hem, ve och fasa!