Läslogg 2 -Kallocain-Upplyst?

Nu när jag har läst ännu trettio sidor har jag verkligen fastnat för boken, det är svårt att inte läsa ut den direkt :P I detta inlägg ska jag berätta om karaktärerna i boken och jag vet att man inte får, men jag tänker vara rebellisk och skriva om hela TRE personer! Dessa heter Leo och Linda Kall och Edo Rissen. Leo Kall är huvudpersonen i boken och är forskare, Linda Kall är Leos fru. Leo verkar vara en ganska naiv person på något sätt, han verkar lita fullständigt på staten och göra allt med statens bästa i omtanke. Som jag skrev i mitt förra inlägg så tror jag att det kommer ändras. Han är en kemist och har fått ett genombrott i sin forskning. Han har uppfunnit ett sanningsserum och nästan hela de trettio sidor som jag nyligen läst handlar om hur han utför tester på frivilliga. Under testerna upptäcker han att alla i ”den frivilliga offertjänsten” inte var så lyckliga med sina jobb, eftersom de var utsatta för ett sanningsserum var de tvungna att tala sanning. Mot dem kände han förakt och det gjorde mig lite splittrad i fråga om vad jag tycker om honom. Han verkar ganska trångsynt, det känns dock som att han snart kommer ”se ljuset”.

Linda Kall tycker jag mycket om, hon är som den moraliska stöttepelaren i familjen, med sina alltid så korrekta uttalanden. Det som är spännande är att hon verkar vara mer kritisk än vad man tror, som att hon gömmer ett slags förakt mot staten.

Edo Rissen är betydligt äldre än Leo, som jag kan tänka mig är runt fyrtio år. Edo är Leos chef på kemiavdelningen och är närvarande under alla prover på s.k. testpersoner. Jag tänker mig honom som en ganska kort man med bruna kläder och ett snällt ansikte, som en psykolog. Han är mycket mer medveten om etik och moral än Leo och ställer frågor om vad Leo tror att medicinen kommer att ha för inverkan på samhället. Han säger också att ingen medsoldat över fyrtio år kan ha ett helt rent samvete, detta får Leo att grubbla länge.

Det var svårt att välja en eller två personer av dessa tre eftersom de är ungefär de enda som man ännu hört beskrivas. De är alla mycket intressanta och jag tycker att det är spännande att huvudpersonen inte är helt ”upplyst” från den första början, som i många andra dystopier. Jag läste lite om boken och kom fram till att den skrevs ungefär då ett sanningsserum i vår värld uppfanns så det framkommer ganska tydligt att boken är samhällskritisk, kanske speciellt riktad mot kommunismen. Jag drar den slutsatsen utifrån att staten är otroligt kontrollerande och alla invånare är medsoldater, istället för kamrater?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0