dystopier

Jag har valt att berätta om Ralph, bokens huvudperson (det är ”den ljushåriga pojken” som boken och min förra läslogg inleddes med).

Ralph är blond och kommer från England. Han blir, som jag förstått det, barnens ledare redan första dagen på ön.

Jag tycker han verkar rätt käck, Ralph. Han är en bra ledare som lyssnar på dem han bestämmer över, och han har idéer på hur saker ska genomföras och om dem ska genomföras. En gång säger Ralph: ”Vi kan hjälpa dem att hitta oss. Om ett fartyg kommer i närheten av ön kanske dem inte märker oss. Så vi måste göra upp en eld.” Det kallar jag ett bra resonemang, även om det inte gick så bra med den idén; de lyckades nämligen bränna upp skogen, och INTE locka fram en räddning.

Alla ser upp till honom, t.o.m. Nasse, som verkar bli någon slags motsats till Ralph ju längre jag kommer i boken. Kanske kan det bli så, att konflikten i boken blir relationerna till varandra, snarare än ”barnen mot djungeln”. Kanske kan det bli så, att Ralph får ett lag och Nasse ett annat, och så tävlar dem! På att överleva! Men jag hoppas fortfarande på lite kärlek.

När Ralph skrattar åt en unge som säger sig ha sett en farlig orm blir jag lite besviken på Ralph. MEN, jag gillar honom ändå, han är liksom tuff på ett ödmjukt sätt, och även om han var fett bitchig mot Nasse i början känns han rätt snäll innerst inne.

Ibland kan Ralph påminna lite om Harry Potter. Alltså då Harry är så arg jämt och brukar titta ned i marken så att håret döljer ansiktet. Eller kanske är Ralph en blandning av Malfoy och Harry förresten, med tanke på hans ledarbehov.

Jag upplever att författaren beskriver sina karaktärer genom deras handlingar, alltså att han INTE skriver typ: ”Jack var en snäll pojke som tyckte mycket om godis. I situationer som gjorde honom arg brukade han skrika. Och som den skrikande pojke han var, skrek han i den här situationen också.”, utan snarare använder sig av när karaktärerna pratar och vad deras reaktioner och handlingar blir. Precis som i verkliga livet, alltså.