dystopier

Alla i boken är fortfarande ju då ganska osmarta men det börjar gå lite bättre för dem och man lär känna dem mer och mer så det är bra. Eftersom att dem är så många är det svårt att hålla koll på alla. Och det är är inte ur någons perspektiv så man får inte veta deras inrekänslor. Och gör det svårare (tycker jag) att lära känna alla. Jag gillar nasse han är så dum. Jag tycker att författaren beskriver nasse lite som nasse i Nalle Puh. Blyg, Liten och den mobbade typen som ingen gillar från början. Sedan är det Ralph, ljushåriga killen som alla tycker om alla tror att han är supersmart men det är han inte, (och väldigt sjäv god) han bara gör det som är bra i nu läget tänker inte på konsekvenserna (som tiger ungefär)


t.ex. Dom har kommit till toppen av ett berg och kommer på att dem måste göra något för att människor i närheten ska se dem.

"Det var en sak till. Vi kan hjälpa dem att hitta oss. Om ett fartyg kommer i närheten av ön kanske dem inte märker oss. Så vi måste göra upp en eld.” sade Ralph.

”En eld! vi ska göra upp en eld!”

Hälften av pojkarna var genast uppe på fötter…

Ofta har Ralph har idéer som dem andra tycker är dem har svårt att lösa.

” ”Vill du tända elden?”

Nu när det absurda i situationen var uppenbar rodnade även jack. Han mumlade någonting lågt och obestämt.

”Man ska gnida två grenar mot varandra.”

 Han sneglade på Ralph. Det blev Ralph som slungade ut den yttersta inkompetensförklaringen.

”Är det någon som har tändstickor? ” ”

Tillslut kommer dom på en ide, och tar Nasses glasögon för att tända elden,  det är bra för tillfället men sedan ser inte Nasse med det ögat dom använde glaset på. Och när dem har idéer så är dem lite lata. Eller dem kanske var så år 1954 när boken kom ut??