Ellen A, logg 3, 1984s gråa miljö
Redan i början av 1984 får man en väldigt dyster och tragisk bild i huvudet av hur miljön är. I Oceanien känns det som allt har ett tunt grått damm över sig. Det är kallt, blåsigt, riktig mat existerar inte längre, vilket bidrar till den hemska bilden man får. Själva staden beskrivs och känns som en liten, ihop tryckt stad. Ganska högljudd, och med mycket barn som springer omkring. Också den konstanta rädslan som finns, att ens egna barn kan närsomhelst bli sönderbombade. Winston går i mörka gränder, det finns mycket prostution på gatorna, och de flesta är mycket fattiga. Sträva tvålar, ihåliga kläder, kallvatten, husen är fallfärdiga, och så vidare. Allt är sammanfattningsvis väldigt dåligt. Dock finns det högre uppsatta personer (O´Brien) som har tillgång till bättre bostäder, vin, godare mat. Jag tycker George Orwell skriver bra, som jag sa, redan i början av boken får man en bild i huvudet över hur det ser ut, känns, luktar. Boken domineras helt klart av hur Winston tänker så det hade kunnat vara lite mer miljöbeskrivningar som väger upp det lite. Jag tycker å andra sidan att det är väldigt intressant att läsa hur Winston tänker så det gör inte så himla mycket. Winston själv beskriver miljön som dålig, men ändå som om han lärt sig leva med allt det hemska. Lite längre in i boken åker han och Julia till landsbygden. Jag blev ganska chockad, jag trodde knappt att det fanns någon landsbygd, någon skog. Här beskrivs det som väldigt vackert. Luften känns som kyssar, marken täckt av blå klockhyacinter, lövgrönska, och så vidare. Jag förstod först inte hur man, om det nu fanns en vacker och fridfull plats, ville envisas med att bo i smutsiga London. Och varför inte Winston kommit på den tanken. Fast kanske är det förbjudet i Oceanien eller något, plus att det nog är svårt att försörja sig där ute på landsbygden. Winstons miljö är alltså väldigt grå och dyster, men det finns vacker natur, riktigt kaffe, o.s.v bara att det inte finns i Winstons vardag (eller Julia har lyckats skaffa fram en gång) Men nu börjar det bli riktigt spännande…
