Du sköna nya värld, läslogg fyra, av Vilhelmina


Först när jag tänkte efter om ”Du sköna nya världs” miljöbeskrivningar tänkte jag att det var mycket få, men i själva verket är det fler än vad jag tänkte på (Jag läste alltså uppgiften innan jag läst klart 3/5.). Miljöbeskrivningarna är relativt diskreta, man tänker alltså inte på dem speciellt mycket, men det är inte heller överflöd på dem… Men de är överallt, rätt ofta så beskriver de för varandra ibland inte direkt berättade utan återberättade, som här:

 

”/…/- hon brukade berätta för honom om den förtjusande musiken, som kom ur en låda, och alla de trevliga spel, man kunde spela, och de läckra saker, man hade att äta och dricka, och ljuset, som kom, när man tryckte på en liten sak i väggen, och bilder, som man höra och känna och förnimma doften av såväl som se, och en annan låda, som frambragte ljusa dofter, och de skära och gröna och blå och silverfärgade husen, höga som berg, och alla människor var lyckliga, och ingen var någonsin ledsen eller ond, och varje människa tillhörde alla andra, och lådorna, där man kunde se och höra, vad som tilldrog sig i andra ändan av världen, och barn i vackra, rena flaskor.”

Citatet ovan kommer från när Linda berättar för sin son om den sköna nya världen, som hon varit tvungen att ”ge opp” när hon födde sonen John i detta reservat (Eller är det verkligen ett reservat?) där indianer lever ytterst naturligt. I reservatet är Lina och John utstötta och tanken på att flytta därifrån är otroligt lockande (Som Bernard sedan föreslår!), men Linda får inte flytta till den civiliserade världen p.g.a. John, vilket också är anledningen till att hon agar honom vid ett tillfälle i boken.

 

I berättelsen skildras även saker och händelser på andra sätt, t.ex. när Lenina och Bernard är på resa i reservatet, beskrivs känslor med ljud:

 

”Lenina tyckte om trummorna. Hon slöt ögonen och hängav sig åt deras dova, oavbrutna mullrande och lät mer och mer intränga sitt medvetande, tills det slutligen inte fanns något kvar i världen än detta enda, djupa, pulserande ljud.”

Lenina som är mycket kritisk åt allt på den platsen, hon är t.ex. chockad över rynkorna som bl.a. Linda har, vilket är roligt att se… Hon beskriver rynkorna som äckliga, vilket nästan är roande!


Kommentarer
Postat av: Lisa

Bra logg! Men menar du inte läslogg nummer 3? :)

Jag tyckte också om när de är i reservatet och lyssnar på trummorna, för man känner verkligen igen sig i när basen i musiken är så där stark att den känns i kroppen.

2012-01-08 @ 22:11:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0