dystopier

Jag kan inte se miljöerna tydligt framför mig, faktum är att jag ibland måste fråga mig själv var karaktärerna befinner sig. Huxley beskriver inte miljöerna särskilt mycket, det är mer dialog och beskrivningar av människor och föremål. Men en miljöbeskrivning där man ser och känner allt framför sig är följande:

Här tycker jag mig känna precis hur det är i hotellet. Jag kan inte direkt se allting framför mig, dels för att de flesta sakerna är ganska konstiga, dels för att Huxley inte skriver tillexempel: I rummet stod en soffa, över vilken tre tavlor hängde. Bredvid tavlorna fanns ett fönster som vette ut mot en stor, grön trädgård, istället rabblar han bara upp alla olika föremål som finns på hotellet. Men jag tycker att man ändå får en känsla av hur det är där. Jag tänker mig att det är lite fuktigt i luften(vad menas egentligen med flytande luft?)och att det är ganska varmt och att det överallt finns en massa maskiner. Jag kan föreställa mig den stickiga doften från alla parfymer. Men som sagt tycker jag inte att miljöerna i den här boken är vad som är tydligast för mig som läsare. Jag kan fantisera ihop hur det ser ut, skapa mig en egen bild av det hela. Det tycker jag kan vara ganska intressant, men ibland också lite irriterande. Det känns ibland som om man missat något för att man inte riktigt vet var scenen man läser utspelar sig.