dystopier

Jag har valt Du sköna nya värld av Aldous Huxley.
Titeln tycker jag låter väldigt poetisk, det skulle kunna vara en titel på en diktsamling lika gärna som på en dystopi. Ganska tidigt i boken förstår man att titeln är ironisk, eftersom att den nya världen som beskrivs inte verkar speciellt skön utan snarare absurd, mekanisk och sjuk. Redan den första meningen antyder att denna nya värld är ganska konstig. En låg, grå byggnad med endast trettiofyra våningar. En byggnad som har trettiofyra våningar kan knappast beskrivas som låg. Om inte alla andra byggnader är ännu större. Vi förstår alltså att det i den här världen finns extremt höga skyskrapor - och hur mysigt är det, frågar sig ängsligt vän av små sommarstugor? Även om man nu tycker om skyskrapor, skulle det förmodligen kännas lite märkligt att gå omkring i en värld som är full av extremt höga sådana.
Men nästa mening visar ännu mer vilken typ av tillvaro som finns i denna framtidsvision: Över huvudingången lästes orden: "Intre Londons centralanstalt för kläckning och fostran", och i en sköld världsstatens motto: "Gemenskap, identitet, stabilitet." "Kläckning" hoppade jag till på, och eftersom "fostran" kommer efteråt förstår vi här, att man i den här världen inte kallar det för förlossning utan kläckning och att barnen inte uppfostras hos sina föräldrar utan på en anstalt. Den här andra meningen fångar läsaren, eftersom att den introducerar hur förändrad världen i boken är jämfört med den vi lever i nu och den har något absurt över sig(varför har man börjat kalla förlossning för kläckning, och varför uppfostras alla barn på en anstalt?).
Fortsättningen på dessa två inledande meningar, är tämligen svår att förstå. De flesta ord är för mig okända och ytterst svåra att uttala, ännu svårare att läsa utan att man hakar upp sig. Tillexempel: "...övergick så till en betraktelse av temperaturoptimum, salthalt och viskositet..." eller "Nu blev han lite fackmässig, talade om det abnorma endokrina samarbete, som kom människorna att växa så starka, och förutsatte germinalmutation som förklaring. Kunde det individuella epsilonfostret genom lämplig teknik fås att återvända till hundarnas och kornas ståndpunkt?" och "en ung betaminusmekaniker sysslade med skruvmesjel och skruvnyckel på blodsurrorgatpumpen".
Det verkar det som om det är meningen att man skall bli lite förvirrad och författaren vill kanske förmedla hur komplicerad den nya sköna världen är, att det nu finns en massa saker som man inte kände till år 1932(då boken gavs ut)men som i den här tiden är självklarheter. Jag tycker jag känner igen det här med att använda konstiga ord och benämningar från andra dystopier och science fiction filmer(jag kommer inte på någon särskilt tyvärr, men om man sätter på TV:n och den visar någon science fiction-film brukar dom alltid prata på det sättet). Men det gör att det är lite svårt att komma in i boken även om den hela tiden väcker en slags nyfikenhet. Man vill veta vad som skall komma härnäst, och det måste väl ändå vara ett pluspoäng för boken! Att man trots det något sega tempot vill fortsätta kan bero på att man inte har en aning om vad som skall hända. Ännu finns det ingen tydlig huvudperson. Förmodligen kommer det att kretsa kring kläckningsanstalten eftersom att den introduceras så grundligt, men vad som skall hända runtomkring denna plats och vilka personer som kommer vara involverade i berättelsen är än så länge okänt. Nu skall jag forstätta med denna mystiska bok och se vad som händer!