dystopier

Det är svårt att avgöra hur mycket miljöbeskrivning det egentligen är i 1984. Det känns inte som att det är för mycket miljöbeskrivningar, men häller inte för få. Jag försökte översikts läsa lite i boken för att kolla om det fanns några tydliga miljöbeskrivningar, men jag tyckte mig inte hitta några. Ändå har jag absolut en bild av hur det London som Winston lever i ser ut. George Orwell har inte använt sig så mycket av exakta miljöbeskrivningar hur staden ser ut, men han har använt sig mycket av känsla och lukt. Det beskrivs mycket om hur tråkigt Winston tycker allt är och hur äckligt maten smakar. På så sätt bildas en bild av ett väldigt tråkigt och grått samhälle.
En sektion som gjorde det tydligt hur medveten jag ändå var om hur deprimerat det var i staden, var när Winston och hans förälskelse flyr ut utanför staden till någon slags skogs dunge för att få privat tid. Då när de var i skogsdungen, så fick man direkt en känsla av ren luft och vacker miljö. Det var som om man tog sig ur en grå bubbla som ligger över staden och gör allt grått. Den ångestfyllda stämningen försvann iväg, men så fort de var tillbaks i staden, så fanns den gråa bubblan där igen.

I 1984 så tycker jag att miljöbeskrivningarna hör ihop med bevakningen och rädslan som följer med varenda människa i staden där de lever. Den rädslan liksom präglar hur upplevelserna av staden är. I och med att ingen egentligen kan uttrycka känslor, så finns det inte riktigt någon glädje någonstans. När det inte blir någon glädje någonstans, så blir också staden väldigt grå och tråkig. När Winston ligger i ett rum som han hyrt i hemlighet, frågar han sig själv om någon någonsin hade kunnat lägga sig ner och slappna av, medan man lyssnade på ljuden vid gatan utanför fönstret.  Bara en sådan sak visar ju att folket i staden inte ens har tid eller tillåtelse att ens ta in och reflektera över vad de ser, hör och luktar. Samhällets fokus ligger inte på kulturen och människor roande. Det finns nästan ingen kultur, all musik och konst handlar bara om saker som har med politiken att göra.

Om man ska sammanfatta miljöbeskrivningarna i boken, så är det klart att George Orwell inte fokuserat på hur det ser ut i det London de bor i. Ändå så får han med det igenom de trista upplevelserna och genom hur samhället fungerar. Det är klart att han beskriver hur folk ser ut och liknande, men det är ganska kort draget och det har inte lagds ner någon jätte tid på det.
Annars tycker jag att boken har tagit en väldigt intressant vändning, då Winston träffar Julia och boken förvandlas till en romantisk berättelse. Tidigare har det mer varit om Winstons tankar vad det gäller samhället, men nu så har det fokuserats mer på hans kärlek till Julia. Ändå lever mystiken kvar och Winston ser ju hans kärlek med Julia som en hemlig aktion mot regeringen. I och med den aktionen lever också Winston mycket farligare än förut. Bara ett ända litet misstag och det är kört, nu är det mer spännande en någonsin!

Så här kanske det kan se ut.