dystopier

Det finns självklart många vändningar i 1984, varav många är viktiga och överaskande. Den som jag ändå tycker är den viktigast är inte en överraskning, men den visar att hela Winstons motstånd är över, och på något sätt så inser man att den delen av boken är över då. Jag pratar om när Winston säger åt O'Brien att låta råttorna attackera Julia i ställer, kvinnan han älskar. Hans sista försvarslinje är bruten och han har utsatts för den ultimata tortyren. Efter den scenen är han en bruten man, och allt han förut stod för har han nu övergivit. Om det var någon scen jag tyckte var riktigt sorglig så var det denna. Att han är fullkomligt nerbruten är en väldigt sorglig syn. En annan grej som på något sätt är ganska äcklig är hans kärlek till O'Brien. Att han får honom attt beundra honom så mycket, det är väldigt obehagligt. Trots att han vet att han kommer bli skjuten så känns det som han ser det som en befrielse. Han har inget kvar att leva för, och därför så sitter han på kastanjen och lyssnar på regeringens lögner. När han sedan möter Julia så är all kärlek borta, och det finns bara förakt kvar. Regimen har lyckats ta bort till och med kärleken. Deras ord om att det fanns saker som regimen aldrig kan ta bort har visat sig vara falska.

Slutet är verkligen olycklikt, vilket är väldigt ovanligt. Efter att ha läst slutet så var jag verkligen ledsen, eftersom det inte fanns en enda ljus punkt i hela slutet. Trots det så gillar jag slutet. Böcker ska vara minnesvärda, och 1984 är verkligen en bok som man inte glömmer. Den ger mig också en tankeställare, eftersom jag är van vid böcker som iallafall delvis slutar lyckligt. Den sista scenen är också välskrivet, den när han sitter på cafét. Det är en bra avslutning på en bra bok. Jag skulle rekomendera dem flesta att läsa boken, eftersom den är en välskriven bok med en bra historia. Man blir också sugen på att läsa Orwells andra böcker efter att ha läst 1984, vilket jag antagligen också kommer göra.