dystopier

”Vilket är bäst – att ha regler och komma överens, eller att jaga och döda?” Det blir ”Nasses” sista ord innan han blir dödad och det känns som peripetin även om det var svårt att hitta den viktigaste vändpunkten i boken. Den första vändpunken är när elden slocknar, nästa när Jack bildar en egen stam. Det fortsätter med mordet på Simon och sedan vändpunkten när Nasse dödas.

Boken börjar ganska oskyldigt med badande och lek och sen är det en hel kedja av händelser som visar hur deras civiliserade men svaga samhälle störtar samman. När ”Nasse” dör förlorar Ralph, Sam och Eric också de två tvillingarna till Jacks stam. Jacks stam ser Ralph som ett tillräkligt stort hot för att vilja döda honom och offra honom till odjuret, ”Roger vässade en stör i båda ändar” . Jacks stam börjar jaga Ralph i djungeln och försöker tillslut röka ut honom genom att elda upp djungeln och alla dess resurser på köpet.

I det ögonblick ”Nasse” dör och Ralph är ensam går allt över styr då han är nära att förlora sitt liv. Pojkarna börjar på ön som vänner på ett äventyr och det slutar med att 2 (3 med pojken med födelsemärket) pojkar är döda varav 2 blev mördade. I stort sett förvildas alla pojkarna (utom Ralph) innan räddningen och det sista steget i deras utvecklig till vildar är när de vill spetsa den enda fortfarande civiliserade varelsen på ön som en offergåva på en påle till odjuret.

Upplösningen sker när Ralph snubblar ut på stranden med en hop vildar efter sig, som en gång var hans vänner och han stöter på en ung officer och två matroser. Alla pojkarna stannar upp när de får syn på de vuxna och allvaret i deras tidigare handlingar flyter upp till deras medvetande, särskilt Ralphs. ”Och mitt ibland dem grät Ralph, smutsig, tovig och snorig, grät över oskuldens död, över människohjärtats mörker, över dem kloka vän som hette Nasse och hans fall genom luften.”

Boken slutar med att officeren blir generad och tittar bort men jag tycker att det skulle ha slutat med ”… och hans fall genom luften”. Jag tycker att William Golding kunde ha avslutat en så djup och bra bok på ett bättre sätt men det ligger kanske något i att de vuxna väljer att se förbi en sådan här händelse, när skrivna och oskrivna regler har brutits av barn. Boken visar hur bräklig ett civiliserat samhälle kan vara då det står mellan det vi i allmänhet kallar förnuft och ens egna behov och vilja. Hela boken kan beskrivas mycket koncentrerat, kampen mellan gott och ont. Jag tror inte det fanns en enda kvinna med i boken, vilket var synd men boken är än då mycket bra.

Jag trodde att pojkarna skulle bli räddade i sinom tid men jag visste inte hur läget på ön skulle se ut då. En stor anledning till att jag har varit så negativ i mina tidigare läsloggar om framtiden för pojkarna var att jag redan från början misstrodde pojkarnas förmåga till att kunna skapa sig ett eget civiliserat samhälle som vad gäller styre påminner om en demokrati, när en diktatur är så mycket enklare för de ledande pojkarna som har hög rang och i regel tillhör de äldre på ön. Jag tycker att bokens slut låter läsaren gissa vad som ska hända där näst och enligt mig blir pojkarna upplockade på båten, de tas emot av sina familjer när de kommer hem, vilka trodde att de var döda. Ralph får reda på ”Nasses” egentliga namn. Alla pojkarna får men för livet av det som hände på ön och många av pojkarna kommer ha mardrömmar resten av livet och de flesta får antagligen gå till en psykolog då och då. Jag tror att Ralph (och Jack ) kommer att komma över händelserna på ön så pass att han klarar av att tänka på sitt liv och framtid.

Jag har lite problem  med att jämföra med en film så jag tar en bok, ”Lägerhästarnas natt” av Eric Eriksson. Boken handlar om sjöscouter bestående av pojkar, den boken har inte heller någon kvinna med förutom när en mamma nämns.  Boken handlar om hur de äldre scouterna terroriserar de yngre och skrämmer dem för lägrets sista natt där de hotar med att allt möjligt hemskt ska hända  t.ex. att de ska knuffas ner för ett stup. Det finns en filminspelning av Flugornas herre och den tänkte jag se.

Jag fick aldrig med de här styckena ur boken och väljer att ta med dem nu. Jag rekommenderar den här boken och det finns stycken i den här boken som kan göra dig rörd.

”Vem är ledaren här?”  ”Det är jag”, sade Ralph med hög röst. En liten pojke med resterna av en besynnerlig svart mössa på sitt röda hår och resterna av ett par glasögon hängande vi midjan gjorde en rörelse för att kliva fram, men åtrade sig och blev stående där han var. Pojken som gjorde en rörelse fram för att lägga beslag på omnämningen som ledare var Jack och efter allt som hänt ser sig Ralph fortfarande som ledare och de andra stoppade inte honom. Medan Simon levde gav han Ralph en av sina värdefulla åsikter. ”Du kommer hem igen i alla fall. Det tror jag åtminstone.”