Läslogg 5 - Slutet
Bokens sista meningar är "Men det var som det skulle, allting var som det skulle, kampen var över. Han hade vunnit segern över sig själv. Han älskade Storebror."
Det var inte alls så som jag trodde den skulle sluta! För jag tänkte antingen slutar den lyckligt eller olyckligt men på detta sätt slutar den fruktansvärt olyckligt, han är helt besegrad och uttömd på all rebell styrka han haft, men det ser ut som om det är ett lyckligt slut ändå! Det är nästan läskigt hur Storebror vinner över Winston, Winston Smith som var vårt ända hopp är nu bara ett tomt skal med alkoholproblem. Kärleken var det enda hoppet de hade, de trodde ingen att Storebror skulle vinna över för i alla historier så överlever kärleken på ett eller annat sett, fast den överlever nu också kan man väl säga... Fast bara på ett mycket tragiskt sätt; eftersom de kan inte ta bort kärleken så de riktar den Storebror.
Vändpunkten i boken som jag först skulle skriva om är nog när tredje delen i boken börjar. Boken tar då en vändning som var relativt förutsebar, Julia och Winston blir fångade, separerade och satta på kärleksministeriet.
Slutet är originellt och jag gillar verkligen att det slutar som de gjorde, det gör så att hoppet man hade om att Winston var den speciella som kunde rädda världen blir helt krossat och jag tänker att det kanske finns många fler som Winston i 1984 som man skulle kunna skriva ungefär samma historia om och varje gång bli lika besviken när de förlorar allt de kämpat för.
Sedan är det vändpunkten när Winston blir övermannad av Storebrors tankar. Det är slutet då man ser att han lever ett liv med resten av befolkningen och är väldigt olycklig. Det ända han väntar på är att dö.
Han möter Julia det sista han gör, de båda har förrått varandra. De kan inte älska varandra längre och gör heller inte det.
Jag tycker boken var bra och väckte många tankar om världen och ibland kändes det som om jag bodde där och då blev jag klaoustfrofobiskt av att inte få tänka på vad jag ville. Man får veta att de har sett Winston vart ända steg i 7 år, så hela denna tid man trodde att han undvek dem och inte blev sedd blev han det. O'Brien var inte alls god utan var den som senare torterade Winston, det var väldigt mycket i denna bok som inte var riktigt som man trodde utan mycket mer av en tragedi, en dystopi.
Det var inte alls så som jag trodde den skulle sluta! För jag tänkte antingen slutar den lyckligt eller olyckligt men på detta sätt slutar den fruktansvärt olyckligt, han är helt besegrad och uttömd på all rebell styrka han haft, men det ser ut som om det är ett lyckligt slut ändå! Det är nästan läskigt hur Storebror vinner över Winston, Winston Smith som var vårt ända hopp är nu bara ett tomt skal med alkoholproblem. Kärleken var det enda hoppet de hade, de trodde ingen att Storebror skulle vinna över för i alla historier så överlever kärleken på ett eller annat sett, fast den överlever nu också kan man väl säga... Fast bara på ett mycket tragiskt sätt; eftersom de kan inte ta bort kärleken så de riktar den Storebror.
Vändpunkten i boken som jag först skulle skriva om är nog när tredje delen i boken börjar. Boken tar då en vändning som var relativt förutsebar, Julia och Winston blir fångade, separerade och satta på kärleksministeriet.
Slutet är originellt och jag gillar verkligen att det slutar som de gjorde, det gör så att hoppet man hade om att Winston var den speciella som kunde rädda världen blir helt krossat och jag tänker att det kanske finns många fler som Winston i 1984 som man skulle kunna skriva ungefär samma historia om och varje gång bli lika besviken när de förlorar allt de kämpat för.
Sedan är det vändpunkten när Winston blir övermannad av Storebrors tankar. Det är slutet då man ser att han lever ett liv med resten av befolkningen och är väldigt olycklig. Det ända han väntar på är att dö.
Han möter Julia det sista han gör, de båda har förrått varandra. De kan inte älska varandra längre och gör heller inte det.
Jag tycker boken var bra och väckte många tankar om världen och ibland kändes det som om jag bodde där och då blev jag klaoustfrofobiskt av att inte få tänka på vad jag ville. Man får veta att de har sett Winston vart ända steg i 7 år, så hela denna tid man trodde att han undvek dem och inte blev sedd blev han det. O'Brien var inte alls god utan var den som senare torterade Winston, det var väldigt mycket i denna bok som inte var riktigt som man trodde utan mycket mer av en tragedi, en dystopi.
Kommentarer
Postat av: Lina
Jag tycker också att slutet är tragiskt, det stela mötet mellan Winston och Julia är hemskt! Men bra läslogg hördudu, du har sammanfattat slutet på ett bra sätt!
Trackback
