dystopier

Den externa konflikten är uppbenbar - en pojke och en pappa som försöker överleva i ett frostigt och dött landskap räcker gott och väl. Men det är mer komplicerat än så! Den lilla familjen är helt klart suicidial, och det enklaste är tydligt - att de skjuter sig båda två. Men då pappan slösar en pistolkula på en man som attackerar barnet, har de bara en kula kvar. Plötsligt blir frågan moralisk, det minst själviska vore för pappan att skjuta sonen och själv leva kvar i den här plågan, men klarar han det? Kan han verkligen fortsätta leva utan det lilla som håller honom uppe? Att pappan skjuter sig är uteslutet, han vill förstås inte lämna den lilla pojken kvar på jorden att svälta eller frysa ihjäl. Mamman hade tagit självmord redan innan historien hann börja, och tyckte att pappan i sin tur borde skjuta sonen och därefter sig själv, men han tordes inte göra det. Detta är en intern konflikt som sonen inte vet om, det är något mannen slits mellan - att låta pojken magra mer och mer för var dag som går, eller göra slut på sin sons lidande och sedan själv leva kvar med det på samvetet? Och, är inte det att ge upp?

Ännu har jag inte fått reda på vad som verkligen hänt, varför världen är så obefolkad och död, men jag hoppas en förklaring ges innan boken tar slut. Det börjar bli spännande nu, det går bättre för familjen som hittat ett litet underjordiskt skafferi, och det ger mig lusten (och styrkan) att läsa vidare.