dystopier

Jag tycker inte att det fanns någon speciellt tydlig vändpunkt, snarare många små. Men när Vildens mamma Linda dör så kom ändå en ganska tydlig vändpunkt. Han blir upprörd och enligt min uppfattning skrämd av hur folket på sjukhuset ser på Linda(det kommer in en kvinna med en massa barn som skall få sin ”dödsfostran” mitt när Linda håller på att dö)och det känns som om han inte kommer kunna klara sig själv utan mamman. Upplösningen kommer när Vilden flyttar in i en fyr och Bernard skickas till Falklandsöarna under stora protester. Jag tycker förövrigt att det kändes lite konstigt att man inte fick veta mer om vad som hände med Bernard och Lenina, även om boken mer och mer började handla om Vilden. Det hela slutar med, enligt min tolkning, att Vilden tar livet av sig. Men det är lite öppet, även om man fattar rätt fort att det är det han har gjort. Det står inte direkt ”där låg han, blodig och dan, han hade tagit livet av sig”, utan det beskrivs hur några människor kommer in i fyren och ropar efter Vilden, för att upptäcka att alldeles under valvets hjässa dinglade ett par fötter. De allra sista meningarna känns nästan lite olika resten av boken, de har något skräckfilmsartat över sig, då de beskriver hur Vildens fötter långsamt liksom två dröjande kompassnålar, svängde fötterna åt höger, nord, nordost, ost, sydost, syd, sydväst, stannade sedan, och efter några sekunder svängde lika dröjande tillbaka åt vänster. Sydsydväst, syd, sydost, ost…

Ofta i boken tänkte jag att det fanns många likheter med vår värld, tillexempel, som jag nämnde i min förra läslogg, så är det oerhört viktigt att passa in i den sköna nya världen, och de som inte gör det skickas till olika öar där de får leva för sig själva(detta blev alltså den gode Bernards öde). En annan sak som jag tycker stämmer mycket överens med hur det är nu, är hur det inte ”fick finnas” några fula eller gamla människor i den sköna nya världen. När folk såg Linda blev de äcklade pågrund av att hon både var gammal och ful. Nuförtiden håller ju alla på att göra skönhetsoperationer etc, nästan som om man inte får vara ful eller som om fula människor vore äckliga. Och jag kan tänka mig att om flera hundra år, skulle det kunna finnas någon medicin som gör att ingen blir gammal. Det vore typiskt den här världen, tycker jag.

Och ja… nu har jag alltså läst Du sköna nya värld(vilket ni alla förmodligen redan visste…)och jag måste säga att jag hade svårt att inte lägga den ifrån mig pågrund av dess seghet. Men på något sett blev jag ändå indragen, och det känns som om den är en sådan där bok som man ”måste” ha läst, och den var trots det lite sega tempot bra.