dystopier

Jag tycker inte att det är överdrivet självklart när peripetin sker, kanske är det när Johns (även kallad ”Vildens”) mamma Linda dör, eller jag uppfattar det som när Vilden beger sig ut i naturen för att få uppleva smärta, vilket får folket och deras soma att häpna. Men på sätt och vis förstår jag John, för utan smärta och fulhet kan ju inte njutning och skönhet existera, vilket måste bli väldigt deprimerande (Men inte hinner dem bli deprimerade med sin överdos på soma, men Vilden som aldrig använt soma hinner ju förstå det.). Folkets förvåning över Vildens vilja till smärta, får dem att häpna; det börjar med att bilarna på vägen intill stannar och iakttar, vilket sedan får reportrar att komma till hans läger, i slutet är reportrarna så många att det inte finns en enda tidning som inte skrivit om John:

”Den kvällen bildades en svärm av helikoptrar, som kom surrade över Hog’s Back, ett mörkt, tio kilometers långt moln. Beskrivningen på föregående kvälls försoningsorgie hade stått i alla tidningar.

– Vilde! Ropade de först anlända, då de steg ur sin maskin.

– Mr Vilde!

Intet svar.

Dörren till fyren stod på glänt. De sköt upp den och gick in i skymningen bakom de stängda fönsterluckorna. Genom ett valv i bortre ändan av rummet kunde de se de nedersta stegen av den trappa, som ledde upp till de övre våningarna.”

Citatet kommer ifrån sista sidan (s. 237) och sammanfattar Vildens situation i slutet rätt bra och även folkets förvåning, häpnad, och att det ändå mitt i denna chock blev en succé. Vilket också är det jag skulle kalla upplösningen på boken av ”Du nya sköna värld”. Boken är otroligt bra skriven, men aningen svår att komma in i, men jag kan rekommendera den till relativt vana läsare.