Jade- läslogg nr 3- William Golding
William Golding är duktig på att beskriva miljön på ett målande sett och jag kommer att tänka på JRL Tolkiens miljöbeskrivningar, men jag tycker Golding har mer känslor i det han beskriver. Jag tycker William Golding får en att vilja läsa vidare särskilt från sida 80 till 120 då pojkarna börjar spåra ut. Pojkarna blir mer och mer rädda för ”Odjuret” på natten, medan de är någorlunda modiga på dagen och är ganska övertygade om att de ska kunna döda odjuret med sina spjut av trä. Dag och natt är viktiga för Golding, även gryning och skymning, sen väver han in känslor och intryck i det. ”Det fanns inget ljus kvar annat än det som kom från stjärnorna.” och ”En månskära steg upp över horisonten, knappt så stor att det blev ljusgata från den ens när den hängde ner vid vattnet.” ”Pojkarna vaknar på morgonen och med ljuset får de nytt mod. Morgonen med dess behag, det klara solskenet, det svallande havet och den rena luften var en tid då det var härligt att leka och livet var så rikt att hoppet inte behövdes …” När mörkret kommer grips pojkarna av rädsla och oro. ”När solen sjönk föll mörkret över ön som en filt, och det dröjde inte länge förrän hyddorna var fyllda av oro och rörelse under de avlägsna stjärnorna. En bidragande orsak till att solen och natten är så viktig är kanske också för att läsaren ska ha ett hum om hur mycket klockan är och hur många dagar de har varit på ön, och i och med det se hur lång tid det tar för deras samhälle att rasa.
Djungel är viktig och det känns som om jag har fått en tydlig beskrivning av den och det är ganska enkelt att föreställa sig en tropisk ö med värmen, växterna och vatten. ”Hela gläntan var omgiven av mörka aromatiska buskar och utgjorde en skål fylld med hetta och ljus.” En beskrivning av en djurstig beskrivs så här ”Grisstigen var en mörk tunnel, för solen var hastigt på väg ner mot jordens kant och i skogen behövde man inte leta länge efter skuggor. Stigen var bred och upptrampad och de skyndade fram i snabb trav.” En bidragande orsak till att solen och natten är så viktig är kanske också för att läsaren ska ha ett hum om hur mycket klockan är och hur många dagar de har varit på ön, och i och med det se hur lång tid det tar för deras samhälle att rasa.
Golding använder alla sinnen för att beskriva miljön på den tropiska ön. ”Vattnet var varmare än hans eget blod. ””…flög en fågel upp med ett rop som en häxas…” ”Det enda ljud som nådde dem i morgonhettan var bränningarnas långdragna, molande dån mot revet.””Tonen skallade åter, och när han plötsligt tog i hårdare gick den upp en oktav och blev till en gäll trumpetstöt…”
Ju mer förvildade och rädda pojkarna blir (för odjuret), desto mer skrämmande och mörka blir miljöbeskrivningarna. ”Bakom dem hade månskäran höjt sig över horisonten. Framför dem satt någonting som liknade en stor apa och sov med huvudet mellan knäna. Så röt vinden till i skogen, det blev oro i mörkret och varelsen lyfte på huvudet, höjde mot dem resterna av ett ansikte.”
